Nytt år - kan det få bli BARNENS ÅR?

Ett intensivt och lärorikt år lägger sig snart till vila, talet 2012 lägger sig till vila men, dess innehåll bär jag med mig in i 2013. Jag önskar att FRAMTIDEN skall lysa  för de som är barn och unga, det är med det i fokus jag nu skriver detta. Inte för att jag tycker att något annat är oviktigt.

Jag har samlat på mycket så många intryck under detta år, mött så många olika verkligheter bevittnat så många önskningar, förhoppningar och krafter och på nåt sätt så gav Lars H Gustafsson en puff med den utomordentligt viktiga debattartikel i en artikel serie om tre i GP på julafton 2012, sid 38. ”Känn stolthet – men stäng inte dörren”

Han lyfter som jag tänker en viktig aspekt i synen på olikhet som tillgång. Han lyfter de rädslor och förakt som uppstår i mötet med det som är olikt – Att en assimilations kultur varit rådande och gjort att vi gått miste om mycket eftersom vi eftersträvar och premierar det som är lika, det som är som är vår norm. Läs och grunna! Finns på nätet och där kan ni också se vilka åsikter och reaktioner som framkommit efter artikeln, det skapar en bitter eftersmak.Han avslutar sin artikel med att lyfta upp barnkonventionen för att belysa hur man kan arbeta aktivt med grundprincipen allas lika värde.

”Principen innebär att jag aldrig kan göra anspråk på en rättighet för egen del utan att samtidigt göra vad jag kan för att garantera att alla andra ska få del av samma rättighet”

 Ett annat intryck som jag bär med mig är mötet med en nioåring som uttryckte att:

”nio år är en bra ålder, inte äldre – då blir det så mycket krav”

– Är det så det  skall kännas när man är nio år?

Min förhoppning inför 2013 är:

• Att barn får uppleva att sitt värde som medborgare, att man hör till och är viktig men också att kamrater, grannar de man möter på stan är viktiga och har ett värde.
• Att barn möter vuxna som gestaltar de värden som inbegriper en demokrati och som lever som de lär
• Att barn slipper mätas, testas, jämföras och bedömas av ett system som premierar ett sätt, en väg och där misslyckande synliggörs.
• Att barn får erfara och uppleva att styrkan sitter inuti och att inget är omöjligt.
• Att barn/unga kittlas in i lärandet via sin nyfikenhet och av pedagoger och lärare som skapar goda sammanhang för möten och erbjuder spännande lärande miljöer och sammanhang

Jag önskar att alla får möjlighet att känna kraften i lärande som något lustfyllt, att det är lustfyllt att kunna. Men också att det är lustfyllt att vara barn och vara den person man är.

Jag tänker att lärar rollen är under förändring och då pågår de en del slitningar. Man vill hålla fast i det invanda det som man känner till . Ledare vill förbättra sina resultat och tar till gamla trick och då kan det innefattas av betyg i lägre åldrar, mätningar,mallar, strukturer, disciplin, tester osv.

Känner att jag vill ta med detta citat in i 2013 -

Anne - Marie Körling har satt ord på en del om vad en skicklig lärare åstakommer i sin praktik :

"Det gäller att förstå barnets intentioner, se rätt och ställa sig nyfiken till det faktum att barnet är nyfiket och närmar sig lärande som kan bli möjligt. Det pedagogiska tittandet handlar om att se i samma riktning som barnet och översätta det till lärandemöjligheter"
 

Nu ler Vygotski sid 46 Anne-Marie Körling

Tack alla som är med och försöker bidra till detta jag är övertygad om att det gör skillnad

En ROSA Pedagogik

Processen är vägen att gå

Har hamnat i ett reflektionsbrus... har ni gjort det någon gång? Jag får syn på nya infallsvinklar och det uppenbarar sig nya tankar hela tiden. Under de två dagar som jag var på höstsymposiet i Stockholm så låg fokus på genus. Det öppnades med frågan

" Behöver vi tänka på genus när vi jobbar RE inspirerat, Vi jobbar ju redan så bra"
 

Vi bjöds sedan in i att fundera på - vilka normer finns på förskolan - hetronormer, könsnormer osv och fick utmaningen utmana normen och föreställningen om barn och vuxna! Jag tänker att jag tilltalas av tanken att ha ett normkritiskt förhållningsätt - för mig blir det viktiga att just utmana mina egna normer och det föreställningar jag är bärare av. Sedan behöver vi utmana "vår" förskolas normer, arbetslagets normer osv.

Jag har länge ställt mig frågan - hur får vi med demokratifostran i förskolans arbete på ett naturligt och synligt sätt?
Efter dessa dagar fick jag nya verktyg och nya frågor att brottas med  bland annat hur kan vi koppla ihop ett normkritiskt förhållningsätt med jämnställd hetsarbetet? Hur kan vi koppla det till demokratifostran. För mig är ett normkritiskt förhållningsätt att man kritiskt granskar de rådande normer man är bärare av. KlaraDolk beskrev att

"de normer som bryter emot det"vanliga" verkar konstiga"
 

Jag tänker vidare på det och det som är VANLIGT för mig är det som är min NORM men vad är DIN norm? Om vi bara ser på vår norm som normal så anpassar vi oss hela tiden utifrån den icke helt objektiva norm som jag, avdelningen, förskolan, samhället är bärare av. Hur bemöter vi då "normbrytare"?
Vi fick ta del av spännande projekt där pedagoger och forskare hittat ingångar kring hur man kan se från olika sätt på både handlingar och begrepp men också workshops där vi kunde bli utmanade i våra egna tankar och normer. Jag tog med mig mycket från dessa dagar och tänker att vi måste fortsätta vända och vrida på begrepp som vi inte förstår och vi behöver :

"bryta normer för skapa en ny syn och hållning"
Som Anett Hellman lyfte i sin föreläsning Ät upp ordentligt.  

Fick också tips om en förskola Egalia som har byggt upp sin förskola utifrån dessa frågor en mycket inspirerande hemsida.

 

Cristian VS Göteborg

Efter en efterlängtad studiedag så landar jag i många tankar och reflektioner. För mig är det så att jag måste krocka med mina tankar låta dem mötas och klura på vad i min erfarenhet hjälper tanken växa vidare. Under en intensiv dag då man fylls på så blir det nästan tomt först.....
Men sen när man börjar gå igenom sina anteckningar, sneglar och reflekterar över sitt arbete och sina erfarenheter då....startar processen ialla fall för mig.
Denna dag sitter jag och funderar över HUR LÄR BARN? och tänker kanske som mig....
Jag ser genom de projekt jag har följt att barn följer, processer på liknande sätt fast kanske deras kringelekrokar innehåller mer fantasi och kreativitet. Kanske har jag som vuxen ett behov av att tänka så klokt kring allt. Jag upplever också att barnen bjuder in varandra mer i sina processer än vi vuxna. Vi vill helst ha kommit en bit innan vi visar.....eller bjuder in.
Jag tänker att här kan vi bestämma oss för att skapa en vision och tanke om vad vi vill att vår förskola skall vara för plats.
Vi kan göra överenskommelser om att:

• Vi tittar och lyfter fram pågåendet....observationerna och rå materialet i vårt arbete både med dokumentationen och våra foton och filmer
• Vi ställer öppna och nyfikna frågor med barnen som utgångspunkt
• Att vi ser samlärandet som en viktig process för utveckling

Detta för att:

•  Skapa ett reflektionsklimat som inte skapar tävlingsmoment för att göra snyggast eller bäst.
• Motverka  att man hamnar i rätt och feltänk.
• Inte tappa barnens frågor och processer
• Inte hamna i pedagogens frågor och processer.

Att dela sina erfarenheter och bygga ett reflektionsklimat som knyter ihop är svårt märker jag men tanken från Cristian att lyfta frågan - Hur lär barn kan bli en ingång till att titta tolka tillsammans.
En annan viktig tanke som Cristian satte ord på var att det är den VIKTIGA forskningen som pågår i Förskolorna vi kan och ska titta djupare på. Den pågår ju varje dag och pedagogen har en stor kunskap i denna process. Denna studiedag gav mig många nya mönster och tankespiraler.

Möte med mönster
Workshop Solgläntans förskola

 

Barndomens Torg

En helt fantastisk länk där ni kan ta del av arbetet på några av torgen i Bassa Reggiana :)

Länk till arbetet på Torgen i Bassa Reggiana

Många tillägg till min erfarenhet

Bilder från flaggor i Reggio Emilia där man citerar Gianini Rodari

Just nu befinner jag mig i Guastalla och har fått möta den otroliga proffesionella praktiken här. Jag slås av deras sätt att analysera orden och arbeta igenom vad orden står för i sitt fokus och sina projektarbeten. Det är här tänker jag som vi har mycket kvar att arbeta med.

Vi slänger oss med begrepp och ord om vad vi arbetar med i förskolan men vi har inte gjort orden till våra.

På Bamby en förskola i Reggiolo hade man valt att arabeta med föräldrars delaktighet och att sätta värde på de spår och avtryck föräldrar sätter i sina barns förskola.

Projektet hade många viktiga aspekter och ett stort djup som jag inte kan beskriva här.

Men jag vill dela något kring hur de valt att bryta ner och skaffa en gemensam förståelse för ordet delaktighet.

Man pratar om att Ha ansvar att delta och att förskolan skall vara en plats där man går i dialog - där tankar kan mötas och ibland också konfrontationer........

Att det i själva verket handlar om att gå från att TA DEL AV -  TILL  - ATT VARA EN DEL AV.

Detta tumlade om mig ordentligt för jag tänker att vi många gånger inte ger oss tiden att verkligen bryta ner ORDEN så de blir en del av handlingen.

Vi fick förmånen att ta del av ett par rader ur en sång :

" Frihet är delaktighet - det är inte att sitta i toppen av ett träd eller sitta i ett flygplan inte heller frihet i RUMMET"

Klura på den......

Foto från flaggor i Reggio Emilia

Värdet i att utbyta erfarenheter

Nu är det packat och klart, imorgon klockan 6.55 lyfter flyget till Bologna med 22 förväntansfulla och nyfikna pedagoger. Jag har tagit med mig frågor och funderingar men kanske ni som följer bloggen har tankar funderingar som jag kan ta med?
Tveka inte skicka frågeställningar.....
Jag tänker själv just nu att jag är mycket intresserad av att ta del av hur pedagogerna jag har med mig funderar över hur de kan arrangerar sin praktik kring den pedagogiska dokumentationen så att den blir ett levande verktyg. Hur ser våra olika praktiker ut och hur kan de se ut? Kan vi ta med oss lärdomar frånnBassa Reggianas förskolor och fördjupa vårt arbetsätt?
Frågeställningen som pedagoger har med sig på resan och som de skall förhålla sig till  är:

Att se lite närmare...att se i olika steg foto från Guastella maj 2012

Vad tänker du att förskolan skall vara för plats?

Beskriv dina tankar och erfarenheter:

Jag kommer att uppdatera er men följ gärna resebloggen för gruppen:
http://pedagogiskatankesnurrar.blogspot.it/

Detta med dokumentation......processer & relationer....

Har haft två dagar med en rejäl påfyllnad med hjälp av två mycket goda kollegor och reflektions partners.
Först fick jag ta del av berättelsen om de yngsta barnens återbesök i sina upplevelser/händelser.
Hur pedagoger iscensatt för att ge barnen möjlighet att utforska det som redan skett.....Otroligt spännande för vad händer då?
Rent praktiskt så har pedagoger och pedagogistan riggat en kanon och med hjälp av en dator projicerar de bilder på de händelser som barnen varit i tidigare. En viktig del är att pedagogen sitter nära på golvet och skriver och har även datorn där så barnen är mitt i det som sker. Men det som golvade mig var på det fina sätt som berättelsen fördes fram om hur barnets/barnens förtjusning och utforskande gick till. Det andades tillit och lugn och att barnen fick undersöka i relation till varandra. Barnen visade med kropp och själ hur de reflekterade tillbaka sina erfarenheter. Hur de smittade varandra och hur de använde sin kropp i sitt utforskande. Som om utforskande var en stor rörelse och återkomst. Hur de erövrade sina närmsta språk och hur pedagogerna uppmärksammade det som skede i "mellanrummen" Att lärandet är relationellt och sker i ett sammanhang och att man inte kan skilja på lek och lärande blev så tydligt i denna fina beskrivning av de yngsta barnen.Underbart att ta del av reflektionen att barnen sjunger när de reflekterar.....att ni upptäckt ett samband detta blir intressant att följa vidare.
Tack Anna Karin - det är otroligt värdefullt att få denna insyn i de yngsta barnens utforskande speciellt då det sker med en stor respekt för barnen.

Att sedan idag få ta del av en härlig föreläsning om pedagogisk dokumentation som instrument och metod gjorde att mina tankar gick runt ett varv till. För det känns att jag i min praktik behöver titta över min Verktygslåda kring både begrepp och metoder.
Det är lätt att låta sig förföras till att tro att man fattat vad processer är, vad pedagogisk dokumentation är eller kanske som Carina utmanade oss i idag vad det inte är.
Jag tänker att vi behöver hjälpas åt att inte hemfallas till att strukturera upp och dela upp lärandet och de olika mål vi har för förskolans arbete.
Ikväll fick jag hjälp med att se det relationella och vikten i att skaffa en relation till målen. Men det viktigaste av allt känns det som just nu.....att  barnens reflekterande över dokumentationen måste fram så vi inte fastnar i ett "vuxen fokus" Den pedagogiska dokumentationen är till för att sätta fart på praktiken mitt i praktiken - det är inte ett sidospår för att bidra till vuxnas läroprocesser....
 Tack Anna Karin och Carina detta är bara början på ännu en tankesnurr och det väckte många tankar att ta med till fler kollegor.

Inget är vad man tror det är...Ingen vet vad det kan bli...

Attraktiv Förskola

Har haft förmånen att möta barn, föräldrar,  pedagoger, invånare och kollegor på en utställning som handlar om stadsdelens utvecklingsarbete kring förskolan.

Jag bär med mig många tankar och reflektioner och säger som barnen - det är roligast att kika riktigt nära!
Det sa barnen som kröp omkring med förstoringsglas på den stora kartan som finns på golvet. Pedagoger uttryckte att de vill ha en plats för reflektion och inspiration där man kan diskuterar pedagogiska frågor......

Jag tar med mig detta och mycket mer vidare in i stadsdelens utvecklings arbete.

Men en sak känns extra viktig att barns förskola kommer i fokus och att det finns en bubblande nyfikenhet.

 

Kan miljö främja språkutveckling?

I mitt möte med pedagoger både i cyberspace och i verkligheten så kommer ofta frågan om barns språk upp.

Man beskriver att vill arbeta med att träna barns språk genom att arbete med en hel del vuxen styrt arbete.

Utgångspunkten är ofta träna barn på att benämna saker rätt eller på svenska om barnen har en annan språklig bakgrund. Man använder olika metoder, tema, bildkort, samlingar, drama, Bornholms modellen mm. Många gånger tror jag att man som pedagog då fastnar i en mall där man kanske ibland glömmer att ta med barnet/barnen som resurs utan ser mer ett brist barn vars språklighet skall mätas. Kanske kan dessa metoder då bli ett hinder för att arbeta bredda arbetet med barns språk.

 

Jag tänker att verksamheten går miste om gyllene tillfällen där barn blir delaktiga, kompetenta och stärkta i sitt språk.

Genom att inte fastna i former utan skapa språkliga miljöer där barn möts, erfar och upplever tillsammans, så skapas en medryckande och levande process.

Här behövs tänka Mötesplatser som Låter barn erfara med alla sinnen och språk.

ATT pedagogerna definierar – Vad ligger till grund för en språklig miljö?

ATT miljön bjuder på erbjudande som låter barnen bli kompetenta och huvudpersoner

ATT pedagogen följer dokumenterar och återkopplar tillsammans med barnen – berätta vad ni gjorde? Titta igår så ……ATT man bygger vidare på den process som barnen varit i och låter dem tänka, samtala och höras - mer än de vuxna.

SE - DANS - MUSIK - SKAPANDE - UTFORSKANDE AV LJUS - BYGG OCH KONSTRUKTION - FOTO - BERÄTTANDE……. Som viktiga agenter i barns språkliga miljö. Som pedagog behöver jag LYSSNA EFTER BARNS EGNA RELATIONER TILL SPRÅKET – Detta ger mig nya ingångar till hur jag kan utmana barns språkliga värld och då får jag med så mycket mer.

Simone Armeni gav oss följande tankar då vi mötes på Ray of light i Reggio Emilia:
 

"Sättet att komma vidare på bärs inte av de enskilda orden utan av mångfalden i undersökandet.
Att söka de rätta orden kan vara bekvämare för pedagogen. Det kan vara obekvämare att vara kvar i utforskandet. JU rikare miljö i materialet desto rikare språklig miljö" 

 

Detta är bara början av mina tankesnurrar jag kommer åter!

 

 

 

Vad är förskolan för plats?

När jag gick runt i huset på Solgläntans förskola så blev jag uppfylld!

Jag kände att jag blev stolt och glad över vad förskolan kan vara för plats, väl medveten om den spretighet som finns ute ibland förskolor i vårt avlånga land.Kan man sprida och låna kompetenser av varandra så får fler barn möta en förskola där de är i fokus.

 Miljön för de yngsta i förskolans sammanhang är viktig – I mötet med miljön skapas en spänning, nyfikenhet och lust att utforska tillsammans med sina nya kamrater. Här startar det livslånga lärandet och lusten till det. Pedagogens ansvar är att kittla detta, ge barn förutsättningar att ta in sin miljö med hela kroppen – använda sin hundra språk….
  Här visar man vill att förskolan skall vara för plats, vilket värde barndomen har och hur man arbetar med styrdokumenten.

Ta med föräldrar in i arbetet beskriv hur barn lär tillsammans, berätta för politiken alla ni möter hur viktig förskolan är!

Gör detta på  alla sätt - i handling, i arbetsätt, i miljön, i organisation, genom filmer, dokumentationer Märkvärdiggör det barnen gör, säger och visar oss.

På så vis skapar vi förbindelser och sätter förskolan på kartan.

Förskolan är början och målet är att få en regnbågsfärgad tråd ända upp i skolan.

 

Att möta en praktik och att gnugga sina erfarenheter..

Just nu befinner jag mig i Guastalla i Norra Italien - där har jag förmånen att reflektera tillsammans med kolleger från min stadsdel om och kring vår egen praktik den praktik vi möter här.
En grupp med underbara pedagoger som binds sammans av ett intresse och en nyfikenhet att förstå MERA och som generöst delar med sig.......
Inte bara det - jag möter varje dag hängivna pedagogistor och Simone Armani som på ett otroligt levande och ödmjukt sätt går i dialog med oss om KULTUREN - ORGANISATIONEN - BARNEN - SAMHÄLLSKLIMATET - POLITIKEN - MORALEN - ETIKEN - VÄRDEN .......och mkt mera!
Den som är nyfiken kan följa gruppens reseblogg: http://pedagogiskatankesnurrar.blogspot.it/

FÖRUNDRAN

Har tittat och förundrats över en dvd Tempi del tempo (Times of time) från Reggio Children. Den innehåller både bilder och filmer från en internationell fotoutställning med samma namn. Jag slås av den fördjupning i fotograferandets konst som uppstår. Hur barnen ges möjlighet att utforska kamerans möjligheter och hur de kopplar det till att reflektera runt tidens gång.

Ett barn säger: ”tiden rinner som vatten” Angela 5,4 år

Man får också ta del av personalens förberedelser lika väl som barnens utforskande. Bilderna visas tillsammans med barnens tankar om tidens gång.

Att se barnens utforskande av kameran och se de bilder de tagit ger mig gåshud. De uttryck som uttrycks är så avancerade och ren konst.

Ett av barnen uttrycker det så här om att fotografera:

 ”När du vill ta en bild, måste du tänka ... det är som din hjärna pratar med dig ... en liten bit av din hjärna tänker bara på fotografiet .. det är som din hjärna är låst på denna plats” Matteo 10,2 år

Denna DVD ger input till hur man arbetar med projekt, hur pedagogerna förbereder sig, hur de sedan utmanar barnen i deras utforskande och hur många uttryck som får komma till tals i detta arbetssätt. Den synligör också hur estetiken och kreativiteten bildar en plattform för arbetet med barnen – Än en gång slås jag över detta fantastiska sammanhang för lärande som finns i Reggio Emilia.

Dvd materialet går att beställa på Reggio Emilia institutets hemsida.

Pedagogisk dokumentation/projekterande arbetsätt

Har idag tagit del av ett projektarbete på Hallon Ett i Jönköping. Detta berikade mig med många nya tankar och funderingar. Jag har ju tänkta att vi följer barnen via våra observationer NOGA för att fånga processer och få syn på barnens nyfikenhet för att sedan reflektera och utmana barnen vidare. Men idag kom uttrycket " DELA VÄRLDEN MED BARNEN" till mig, det fick mig att fundera vidare på att när man väl är igång i ett projekt och följer det med hjälp av pedagogisk dokumentation är det lätt att det rullar på och att man som pedagog börjar dela upp undersökandet i delar eller olika utmaningar "aktiviteter". Är det så att barnen i sitt undersökande hela tiden förenar, drar slutsatser och bildar mönster i sitt undersökande men vi vuxna delar upp för att förstå och hitta nya strategier?
Vi vuxna fastnar många gånger i tolkningarna medans barnen ser till att hitta det som förenar, de vågar komma med nya teorier och låter fantasin och leken vara med ihop med "fakta". Är de här vi fastnar i att vilja "lära ut" Ser vi på barnen som objekt så tappar vi bort vår lyhördhet och nyfikenhet.
Charlotte Öhman som arbetar på Förskolan beskrev detta så himla bra och jag vill gärna dela det:

 ”Subjekt blir barnen först när vi utgår från deras handlande och tänkande; de frågor de ger uttryck för i ord och i handling och de teorier de bär och formulerar om omvärlden. Vår roll som pedagog blir att ge förutsättningar för att det här intresset kan utvecklas genom ärligt och uppriktigt ta emot det barnen försöker ge oss. Visa oss och säga oss.”

" ....ta emot det barnen försöker säga och visa oss och först då gå in med våra egna intressen, frågor och uppgifter"

Detta gav mig så mycket och jag kan varmt rekommendera er att ta del av Hallon Ett förskolas arbete om ni får tillfälle! 

Reflektion - Ebba Teorell

Att tänka - Att när man arbetar med hjälp av inspiration från Reggio Emilia så:

" håller man på med ett annat sätt med LIVET" - en underbar reflektion tänker jag! 

Att det är så att vi väljer att förhålla oss till LIVET på ett annat sätt - när man arbetar med inspirationen från RE detta känns som ett viktigt tillägg.

Att man som invånare i förskolan " måste vara MED i TÄNKET om FÖRSKOLAN SOM PLATS!

Detta känns viktigt och angeläget  att förhålla sig till tycker jag. Detta är vårt uppdrag!

Jag har lyssnat på Ebba flera gånger men slås av att hon hela tiden lyckas beskriva de små och viktiga processer som sker. Att det känns som att det får ta tid och att allt är viktigt som barn är nyfikna på! Det känns en otrolig värme från hennes beskrivning av barns processer. Hos mig väcks tanken om långsamheten - att det måste få ta tid och vi behöver vara i vardandet, i det lilla och inte jaga vidare mot ett resultat. 

Jag har ett citat som jag hittat på en vägg på en förskola där jag ibland arbetar:

Loris Malaguzzi skall ha uttryckt - "För mig är det intressant att följa barnens steg i den riktning det tar. Ju snabbare vi kommer till ett resultat desto snabbare förlorar vi det"

Dessa tankar landade jag i just nu!

Att fylla begrepp med sin egen förståelse eller förstå begrepp så det blir begripligt?

Jag möter tankar, reflektioner och rädslor ute i de verksamheter jag möter. Jag tänker att det är så att genom att vi "hela tiden möts av begrepp" i den pedagogiska verksamheten som många inte begriper så skapas det både rädslor och motstånd. Jag tror att det viktigt att vi går i dialog kring alla de begrepp som vi möts av och att vi ger oss tid att fylla dem med vår förståelse. Detta för att kunna utveckla våra förskolor vidare. Jag ser nu att det dröser in olika fortbildningar kring - Pedagogisk dokumentation, Kvalitetssäkring, matematik, jämställdhet, utvärderingar, reviderade läroplanen osv.... Men tänk då att detta är färdigtuggat och mycket har tagits fram i ett kommersiellt syfte – ATT SÄLJA UTBILDNING. Om pedagoger blir skickade på detta i ett syfte att - Nu har vi fyllt på...så lurar man sig rejält. Visst är det bra med fortbildning men då måste den organiseras så att utrymme ges till reflektion. 

Jag tänker metaforiskt - att nu när det blåser många vindar så gäller det att stå stadigt och gräva där man står. Vi behöver tillsammans med andra få bryta ner begreppen och göra dem till våra. Hur tänker jag kring begreppet dokumentation? Hur tänker du? Hur kan vi hjälpa varandra vidare? Målet är ju att vi skall skapa förskolor där vi har en professionell hållning.  I förskolans sammanhang skapas vi - omkonstrueras vi och våra begrepp fylls med förståelse utifrån vårt tänkande och då är det bra att tänka tillsammans. Jag har en stark önskan om att förskolorna skall fyllas av ett forskande förhållningsätt och arbetsätt och då måste man börja med att undersöka de begrepp man möts av och göra de till sina.

Vi behöver uppmärksamma att man lär sig bäst, inte genom en engångshändelse, inte heller genom att man upprepar samma sak igen likadant, utan genom variation, tänka tillsammans och att göra om och om igen med lite olika riktningar och ingångar. Det är så kunskap kontrueras och byggs bit för bit

Reflektion och nya utmaningar / Cristian Fabbi VS - HDK & HSM

Hur kan projektarbetet bli en demokratisk och fördjupad process, den frågan snurrar runt i mitt huvud efter några intensiva dagar. I mitt möte med projektarbete på förskolorna ser jag ofta att man hamnar i att erbjuda aktivitet på aktivitet inom ämnet som man valt att ha som projekt.

Barns nyfikenhet har visserligen varit det som pedagogerna sett via observation och sedan valt att följa, men kruxet är att inte hamna i att erbjuda aktivitet efter aktivitet.

Hur når man metanivån i det som sker? Och hur vidgar man och fördjupar projektet? Är det barns utforskande som skapar frågorna eller är det pedagogernas uppfinningsrikedom i att hitta på olika erbjudande?

Efter att ha lyssnat till Cristian Fabbi så lyfts mina tankar en bit till. Jag tänker att observationens syfte ibland går förlorad då man inte följer upp i dilaog i arbetslagen.

Man missar viktiga ingångar och konfronterar inte de olika ingångar man har till att utmana barnen och då också att förankra det som barnen ger uttryck för. Det är en vikigt del i barns läroprocesser att bolla tillbaka till barnen, ge möjlighet till dialog och återkoppling.

Som Cristian uttryckte det –

 ” Den vuxnas förmåga att stödja barns processer – att SE och OBSERVERA för att ge tillbaka”

Jag återkommer med fler tankar från dessa dagar men nu måste min hjärna vila….

Barns Rättigheter

Ett hav av tankebubblor........

Mina tankar är just nu i barns rättigheter - hur kan förskolan möjliggöra för att barn skall få vara en AKTIV huvudperson i sitt eget liv. Jag tänker att förskolans värld skiljer sig mycket åt både inom den egna enheten men också i stort i en stadsdel eller i staden.
Erbjuder vi barn det de har rätt till? Styrs verksamheterna utifrån barns behov och intressen eller är det de vuxnas behov och intresse som är i fokus? I mina tankar finns många irrgångar just nu men det känns att det var dags för mig att bena i detta nu - jag hamnade i detta då frågan om delaktighet och inflytande kom upp.
Barns rätt till en likvärdig förskola - det vet jag att jag gick i gång på redan då jag läste det i skolverkets skrift och det återkommer jag ständigt till. Men har det med barns rättigheter att göra?
Mina tankar är att det är en ledarskapsfråga både för den som leder förskolan, (förskolechefen) men också en fråga om det ledarskap pedagoger utövar. Men det är  större én så tänker jag den har både en demokratisk aspekt och en moralisk aspekt.Jag tycker detta är svårt - och ju mer man läser ju svårare blir det. Mitt i denna röra av tankar möter jag det lilla barnet och tänker hur skulle du vilja ha det egentligen?

En död groda bär spår av hela läroplanen

Som jag innan lyft så blev jag fascinerad av arbetet på en av förskolorna i min stadsdel.

Jag blev stärkt i mina tankar om vikten av att lyfta och fördjupa den pedagogiska dokumentationen. Att skapa en dokumentation i ett reflekterande tillstånd där barn och pedagoger tillsammans lyfter arbetet blir en viktig berättelse

– som jag ser det kommunicerar det arbetet stegvis värdet av barnets meningsskapande, följer noggrant och i samförstånd det forskande barnet/barnens processer. Detta hjälper till att höja värdet på barndomen – tänker jag!

Utgångspunkten för projektet jag skriver om var en död groda som barnen fann och som skapade mycket tankar, nyfikenhet, processer och fantasi hos barnen.

Det dessa pedagoger och pedagogistor gjorde var att gemensamt i hela enheten titta närmare på detta.

För att på så vis hitta spåren och tyda dem för att sedan kunna uppmärksamma barnen och varandra på dem. Detta valde man att göra därför att man ville få syn på den KOLLEKTIVA PROCESSEN och få en FÖRDJUPAD LÄRDOM.

Detta har lett till att man lyft upp barnens tankar och erfarenheter som den viktigaste tillgången i arbetet med våra läroplansmål. Här kan man se de tankemönster och erfarenheter barnen har, man kan se barns lösningar och nya kunskap. Men det som är stort tänker jag är att barnens olikheter blir den största tillgången. Att man använder många uttryck och språk där barnen kan känna sig delaktiga och medforskande på många sätt. Barnen har arbetat med kommunikation, matematik, bild, it/teknik, naturvetenskap, fysik, zoologi, etik, empati och en hel del mer.

Som jag ser det så lyftes också viktiga faktorer för att ett projketarbete skall vara en demokratisk process:

• Att barnen behöver få vila i sina teorier
• Att det är viktigt att visa val av metoder
• Vikten av att processerna blir synliga
• Att det har ett värde att klassificera barnens olika teorier
• Att det som händer mitt i vardagen ofta bär viktiga spår av projektet
• Att det handlar om meningsfulla sammanhang där barnen lockas in i nya erfarenheter
• Att det är viktigt att ha ett reflekterande öga

ATT MAN VET ATT BARNEN ÄGER PROJEKTET – NÄR DE LEVER DET – KAN GÅ UT OCH IN I DET och när det sker ett Rhitzomatiskt lärande utan början eller slut för allt pågår hela tiden och går in i vartannat och det hela tiden skapas nya processer och vägar.

Är tacksam för detta viktiga sammanhang som jag fick ta del av, det skänkte ny kunskap och satte fart på mina tankar. 

Tankar kring meta nivåer!

Har haft förmånen att få möta barns reflektioner kring en död groda......en Pedagog och en pedagogista lyfte och kategoriserade barnens reflektioner och band samman de tankespår och det kunskapande som barnen var i till - en helt otroligt fin dokumentation. Hur tankar kring döden kan bli funderingar kring rörelse och hur rörelse kan vara skillnad mellan liv och död......Tänker klura vidare på detta och återkomma kring projektarbetens möjlighet till att synligöra en helhet och ett djup.

Förskolans demokratiska rum – Vem får man bli här?

Reflektionen på FB – sidan satt igång mig i mitt tänkande!
Jag vill gärna bena i dessa tankar och se vad jag kommer fram till – just nu i alla fall.

Länk:

http://www.facebook.com/groups/386225241112/

Här är en del påstående som jag formulerat, det är inte några sanningar utan mina tankar.

I ett demokratiskt förskolerum sker ett lyssnade på barns drömmar, nyfikenhet, intentioner och handlingar. Där finns inga begränsningar kring vad ett barn är och kan bli, där ses olikhet och gruppen som en tillgång.

Där lyssnar man på de kompetenser barnen är bärare av, man skapar inga ”brist barn” och fokuserar på det man inte kan. Man fokuserar istället på de möjligheter som finns och som kan skapas.

Man är inte rädd för mötesplatser där olikheter syns – där finns ingen ”jantelag”

I ett demokratiskt förskolerum pågår ständigt -

Delaktighet – Dialog - Förhandling

Vidare tänker jag att där demokrati utövas så pågår ett föränderligt och rörligt lärande och ett lärande som bygger på lyssnade och undersökande.

Jag tänker också att den reviderade läroplanen har gett oss ett viktigt uppdrag man trycker på att gruppens lärande är viktigt!

För mig känns det som ett viktigt avtryck i att lyfta barnen och barnens förskola som en viktig arena där demokrati skapas.

Då behöver förskolan se över helheten och se efter om vi verkligen lever värdena.

vi behöver låna varandras kompetenser och kritiska ögon för att titta mjukt på både makt, kultur, teorier och på hur det ser ut i samhället idag.

Vi behöver ställa oss frågan – Vad är Svensk förskolas största utmaning?

Vad tänker ni?

Vill varmt rekomendera ett nummer av Modern Barndom nr 6 2002 där man talar om olikhet!

Att tänka.....

.......Kring miljöer Tillsamans - Nätverkets fjärde mätverksträff hade fokus på Miljöer för demokrati och delaktighet! Den var på Sotenäs förskola i Partille och där sjuder det verkligen av spår av barnen, där kunde man se berättelser kring barns funderande och undersökande.
Många viktiga tankar kom upp i de sokratiska samtal som pågick - jag reflekterar själv över hur kan man leva orden.......Härligt att få tänka vidare på detta!

Hur bygger man relationer?

Funderar just nu på Kvalite i förskolan -  Vad är  kvalitet i Förskolan?  

- Vad skall förskolan vara för plats?

Harold Göthson satte snurr på min tankar då jag läste senaste Modern Barndom där han skrev:

” …Kanske handlar kvalitet om att rusta sig, öppna sig, och ta emot och vilja ge”…..

Jag tänker utmaningen ligger i att skapa de sammanhang i våra förskolor där just delaktighet och värdet i att bygga relationer blir grunden.

Viljan att ge ett värde till det lärande och sammanhang som pågår i våra förskolor på ett osjälviskt och medutforskande sätt –  och ser att just relationer mellan oss - pedagoger, barn, föräldrar, ledning är de byggstenar som vi skall använda.

                        

Barns teorier /Förskolan KärraÄng

Att tänka att det är praktiken och barnens GÖRANDE som visar vägen till vad som är kvalitetet.

OM vi inte organiserar oss kring barns MENINGSSKAPANDE här och nu och RELATIONER mellan oss i praktiken så är det risk att kvalitet blir ett tomt begrepp där man mäter något önskat.

Men detta kräver mycket lyssnade, reflekterande och att man är villig att göra upp med för givet tagna regler om vad ett barn ÄR!

När jag deltog i ett projekt där pedagoger från Nederländerna, Italien och Sverige möttes och delade varandras praktik så uppstod många tankar kring det praktiska arbetet.

I min reflektions bok kring detta InDem projekt har jag skrivit:

” Hitta en gemenskap i att skapa mening – för att STÅ på samma plattform – sedan kan man göra mer individuella val”

Jag tänker - Bygga relationer är en viktig byggsten i att skapa god kvalitet och jag tänker att i våra förskolor pågår det hela tiden – Barnen visar vägen……..

If it is impossible for a culture

to exist without a social idea

of the child, it is also true that

culture, apart from its abstract

qualities, is measurable only by its

physical manifestations and inside

the same country different cultures

are generated.

The deciding factor then is how social ideas

of children take shape in different places,

changing in the course of transactions

with culture and with cultures.

Loris Malaguzzi " ur katalogen de hundra språken för barn publiserad av Reggio Children

Tankar kring barns meningsskapande och systematiskt kvalitetsarbete

I mitt möte med pedagoger när jag föreläste i Tanum så fick jag fatt i följande tanke:

Skapar man ett meningsskapande sammanhang runt barnen – så belyser man INTE barns tillkortakommande eller lägger fokus på brister. Istället så lyfter man hela tiden det kompetenta barnet för det är ju det man låter träda fram och då blir det som synliggörs.

Just där befinner jag mig just nu i min roll som pedagogista när vi sitter och sammanställer verksamhetens dokumentationer av projektarbeten under detta läsår. Genom att se barns lärande och utveckling som en process där projektarbetet blir det som får hjulen att snurra och ett sätt att skapa fördjupning så skapar man sammanhang där lärandets ses som en kollektiv handling. Men där man också synliggör barns tankar och låter deras röster höras och synliggör dessa processer för barnen – Du är en tillgång i gruppen!

Birgitta Kennedy sa på en föreläsning om projektarbete att skillnaden mellan projekt och tema är att när man arbetar med Tema så handlar det mer om att vi pratar OM platser och att syfte då blir att fokus ligger på att återskapa och att pedagogen FÖRMEDLAR….

I projektarbete pratar vi MED och TILL platser, barnen konstruerar sin egen kunskap och blir MEDFORSKARE….

Jag tänker att vi behöver hela tiden i våra dokumentationer och reflektioner titta på vårt förhållningssätt och det sammanhang där vi väljer att befinna oss i. Det är det som avgör hur vi skapar ett meningsfullt sammanhang TILLSAMMANS med barnen

Då är det viktigt att bygga sina målbeskrivningar och utveckla sitt kvalitetsarbete med barns meningsskapande i fokus. Att se det i ett sammanhang där det vävs ihop. I detta spännande sammanhang har jag förmånen att vara i nu!