tisdag 22 september 2015

REturen - från tanke till verklighet.....

Bra att ibland titta igenom sina blogginlägg - för jag känner ofta att jag står stilla och inget händer trots att massa processer är igång. Som den där dagen 2013 då jag precis skissat färdigt en ansökan för att kunna starta ett Remida inspirerat återbruk..... Hade en dröm om att en banklokal kunde vara platsen och att det skulle bli ett viktigt bidrag till både vår egen stadsdels barn och unga men också se vad det kunde bli framåt...
Nu har det varit igång ett år det sjuder av liv och lust. Det pågår möten och utbyten och fördjupade processer där målet är att REturen kan bidra till det goda lärandet i alla nivåer.
 Vid ett av workshopen som ägde rum på Returens där unga från tredje klass lärde rektorer och förskolechefer hur man programerar med hjälp av Makey Makey Länk: https://www.youtube.com/watch?v=rfQqh7iCcOU  och skräp så reflekterar barnen över hur mycket man lär sig gnom att lära andra - tänk vilken underbar känsla att bära med sig !
Där det är processen som är i fokus och där man värnar om en bättre värld för alla. Det är mycket jobb och mycket kommunikation men det känns som det bara är börja på något större.... Så spännande att se vad detta kan bli ...... vilka relationer som skapas och vad Returen kan bidra med vidare.........och om inte drömmen funnits där och lusten att ta tag i den tillsammans med andra då hade det inte blivit till....RESAN FORTSÄTTER
 
Länk till FB- sidan:
 
  1. länk artikel1

  2. länk artikel2

  3. länk artikel3


 



tisdag 24 september 2013
    Ingen vet vad det kan bli, och mina tankar går runt, runt och i LOOP....

"Tänker just nu över hur man kan skapa en bank av material, upplevelser och kunskap.
Har ända sedan jag började arbeta medvetet med miljö och material både som pedagog och sedan som pedagogista haft en dröm om en plats för att samla både material, dokumentation, erfarenheter för att ha en mötesplats för barn, pedagoger, pedagogistor, atelieristor,forskare..........ja en central del i stadsdelen där ut byten och möten kan ske.
Där material kan lämnas och hämtas, där estetiken och tekniken går hand i hand och där målet är att låta barns olikheter mötas utmanas och erfara.....
Pedagogers olikheter mötas stötas och bötas och där erfarenheter delas.
Är detta NU möjligt? Jag blundar och önskar.........hoppas och tror att vi nu kommer en bit till i detta arbete...under tiden samlar jag, skriver, grubblar och går i dialog..."



 









 

onsdag 27 maj 2015

Miljön som bringar meningsfulla sammanhang och bidrar till en helhet........


Tänkte börja borra mig ner i miljöns viktiga roll i förskolan. Vilka reflexer och ekon ger miljön som skapas på förskolan in i kärnverksamheten?
Vilka olika strategier kan synas och hur blir miljön ett bidrag till välmående och utveckling .

Om jag  ser en förskolemiljö så ser jag också ett budskap om vad som är tänkt att ske där.
Jag ser vilka tankar det finns om barn. Om hur deras röster är hörda och om de är delaktiga. Jag ser om barn kan göra val och styra sina val. Jag ser om leken får utrymme och om miljön kan leka tillbaka till barnen så de vill fortsätta leka.

Jag tänker att förskolan dit skall man gå med hjärtat fullt av nyfikenhet och det skall vara spännande, utmanande och föränderligt men det skall kännas tryggt på förskolan utan att vara statiskt.
 
 



 

måndag 20 april 2015

Reflektion - Barn och ungas dialog med sitt kunskapande

Efter intensiva dagar på SETT - så väcks många slumrande tankar i mig jag vill inleda dessa med ett citat ”Utbildning handlar inte om att fylla en hink utan om att tända en eld.”
William Butler Yeats

Jag tänker mig dela olika nedslag från SETT men känner att dessa tankar lever i mig just nu. 
På något sätt så har jag länge funderat över sammanhangens kunskapande och värdet på det icke mätbara i min roll som verksamhetsutvecklare. Men också på hur man analyserar och hittar de viktiga värdena, identifiera det som gör positiv skillnad i det som pågår ute i skolor och förskolor. 
I dagens mätsamhälle är det så lätta att hamna i Att mata något hungrigt som aldrig tycks bli mätt!

På nåt sätt har barn och elevers resultat blivit kärnfrågan för framtiden. Men vilket hopp måste barn och unga genomsyras med för att för huvudtaget ha lust och engagemang att lära för framtiden.


Vilka ansvar delar vi?

Hur ser det omgivande samhället ut?
Och vilka tillägg måste skolan och förskolan göra ?





Vilka samarbeten och överenskommelser behöver göras med barnen och deras familjer om deras framtid. De är inga objekt lärarna är inga objekt utan det är under pågående i relationer. 
Skolan och förskolan är viktiga för att ge kunskap, mening och hopp. 
Jag tänker att vi behöver väva ihop meningsfullheten i de relationella  mötena om framtiden och det lustfyllda  lärandet, så det får en mening för livet i sig själv. Familjen måste  vara en del för att skapa förståelse och bygga broar tillsammans med skolan och förskolan.  Där vävs allt ihop och är betydelse fullt. Resultat är inte det viktiga utan vägen dit, det får inte handla om mäta elever och lärares prestation utan för att ta pulsen på om vi gör mer av det som gör positiv skillnad OM inte - gör något annat!  Har burit med mig strofen - "som vi frågar får vi svar" jag tänker om vi envisas med att mäta delar får vi svårt med helheten.
Måttas det för snävt så skapas spiraler med otillräcklighet och fokus på det svaga och det synliggör inte styrkorna, detta föder inte hopp utan snarare hopplöshet.

Skickat från min iPhone

torsdag 9 april 2015

Vita papprets och ljusets magi

Jag och min kollega Linda  mötte idag Atelieristorna på REturen......
Linda hade planerat en kväll med ljus och vitt papper i fokus och tanken var att studenterna blev medskapande till hur ljusrummet kan tas i anspråk..
Atelierista studenterna fick ta del avOlafur Eliassons tankar genom denna film:
https://m.youtube.com/watch?v=qG1TvHkE8J4

Efter det arbetade de endast med vita papper och sytråd med att skapa tillägg till det vita rummet som nu bankvalvet på REturen omvandlats till. Tanken var att skapa spår och tillägg till rummet som sedan omskapades med hjälp av ljuset......





Steget mellan att tänka och göra - uttryckte Olafur i filmen -  detta tänker jag iscensatte studenterna
denna kväll.
De Landade i tanken i en blivande handling som blev till en gestaltning som blev  till en organism ett skapande ett sammanhang ......... Ljuset blev ett tillägg, handens uttryck ett, begränsningen till pappret nålen tråden skapade vägar till nya möjligheter. Är det kanske här man  hittar man sin inspiration sin kreativitet? Genom att  testa, skapa modeller och låta handen bli möjligheten för pappret att transformeras. Uppleva känslan av ett flow där det vita förvandlas och låter sig omskapas ............vad det blir vet ingen - det växer upp framför en ......ljuset blir tillägget som skapar en ny dimension........

  Denna kväll väckte många insikter och frågor....





torsdag 12 mars 2015

En praktik som gav genSvar och som satte spår

Det som skedde då på min sista praktik var att jag började utmana min tro och mitt förhållningssätt - jag frågade barnen - jag lyssnade och lät dem visa vägen. Verktygen hittade jag i dialog med Reggio Emilia - min inre pedagog hittade styrkan och modet i att titta förbi utvecklingspsykologiska teorier och det individuella lärandet. Jag började handla och möta med barns kollektiva processer för ögonen. Historien kan bli långrandig men kort och gott jag lyckades skapa ett första projektarbete tillsammans med den grupp sexåringar jag arbetade med på den sista praktiken. Det handlade om komunikation - hur kan man komunicera med varandra. Barnen skickade brev och tillverkade brevlådor.jag såg så många spännande ingångar till lärande, barnen drev projektet framåt och var intresserade och engagerade. Det vare en härlig känsla och det var nog där som min inre pedagog mognade. Det var där jag insåg att allt börjar med att lyssna och se.



  

RE - inspirationen har gett mig ett sätt att praktisera ett arbetsätt det har gett mig ett HUR
Den har utvecklat min starka tro på det kollektiva och processen som det viktiga - inte målet!
Att det lilla innehåller det stora
Att miljön och material påverkar och gör skillnad 
Hur delaktighet hela tiden behöver vara i fokus, hur reflektion och dialog är grundläggande. 
Där samhället och framtiden behöver ha handlingsberedskap och gemensamt ta ansvar för att barndomen skall värderas högt - värdet av att handla utifrån att man lyssnar och följer barn.
Att man tar med sin samtid och inte konserverar förhållningssätt och handlingar i ett förgivettaget oreflekterat handlande.
Reggio Emilas filosofi och arbetsätt har utmanat min syn på konfrontation , om värdet av att inte alltid vara eniga - gå i motstånd för att landa i något kreativt.
Att verka i förskolan kräver att man som pedagog och i sitt ledarskap är klar över sin barnsyn och förhållningssätt och utmanar sitt förgivet tagna. 



D


tisdag 17 februari 2015

Inspirations resan skaver vidare

.........Människosyn, makt, uppfostran, lärande, icke linjära processer och en demokratisk hållning blev det mest omskakande mötena på de första staplande pedagogstegen... 
Jag mötte praktikplatser där man såg barn som kompetenta men beroende av vuxna, barn som var tomma och skulle fyllas på, barn som behövde fostras för det gjorde minsann inte föräldrarna. Jag mötte pedagoger som utövade makt och list, pedagoger som gav värme stöd och trygghet, pedagoger som lyssnade på barnen, gav en röst åt barnen och familjerna. Förskolor som var rika på möjligheter utifrån synsätt, förskolor som var fyllda av regler och sådana som saknade regler. Pedagoger som var eldsjälar och ville utmana och pedagoger som kvitterade ut sin lön och funderade inte mer på det. Jag som  en salig röra och oreda.
Jag fick med mig uppgifter ut på praktiken.....Att kartlägga språkutvecklingen på tvåringar, se hur många barn i gruppen som har särskilda behov, momentplanera en samling, planera, skapa aktivitet i form av ett tema och utvärdera......
Då skavde det igen........Sitta i samlingen med min planering och känna mig misslyckad då endast några barn orkade sitta still på sin prick och hänga på min planering som jag momentplanerat i minsta detalj...Jag fick syn på många barn med särskilda behov där och då.....Jag lyssnade noga efter vilka som hade en sen språkutveckling och hur motoriken fungerade under rörelsepasset. Några barn hade ett så stort motoriskt behov så samlingen var inte rätt plats för dem......
Men när det var dags för sista praktiken då vi skulle planera, genomföra och utvärdera ett temaarbete bestämde jag mig för att göra på ett annat sätt.... prova något jag läst om att arbeta projekterande...
Jag bestämde mig för att lyssna efter något annat - jag ville lyssna efter barnens röster......
Fortsättning följer...





söndag 15 februari 2015

Varför Inspiration ? - en pedagogisk resa

Här började min pedagogiska resa.......

Ibland  händer det att något inom mig skaver för att bli till, får jag inte det ur mig så blir det ett skavsår som inte läker. Därför skriver jag nu detta inlägg om min tro och inspiration. Jag skriver delvis på grund av en känsla att det skaver nog hos fler men framför allt att få syn på de spår som jag följt. Det som bidragit till min syn på förskolans uppdrag och mening som jag landat i. Jag inser att detta kan bli långt så jag tänker att det behövs delas upp.

Jag börjar i min yrkesroll och utbildning till förskollärare 1998-2000, på pedagogen i Mölndal. Där började det nog att skava tror jag. Jag hade själv tre barn, arbetat som komunal dagmamma - som det uppdraget hette då. Sökte och kom in på förskollärare utbildningen mötte eldsjälar, forskare, forskning, lärare, praktikplatser, kurskamrater och allt vad en treårig universitet utbildning består av. Men det skavde - mötet med Eriksons teorier : - En två åring är mogen för? gör ditt, för att kunna göra datt, för att barnet skall kunna gå till nästa stadie måste detta behov vara tillfredställt....... Bronfenbrenners psykologiska teori utvecklingsekolgi där människans samspel mellan medfödda egenskaper och miljöer som var i fokus ändå kittlade en del. Fast fasta system? Är det så jag tänker eller vill tänka, grubblade jag vidare.

Jag gjorde små studier ute i barngrupp där jag fick belägg för att lyssna på barnen, ge tid och barn är oerhört mer kompetenta än de uppgifter som vi skulle tillföra. Bildkursen som då var obligatorisk var att kliva in i ett stort välkomnande. Fick en bok i min hand Ett barn har 100  språk - såg filmen om duvan med Loris Malaguzzi och Vea Vecchi som berättade och beskrev samtidigt som jag såg barn som arbetade i projekt, där frågor och nyfikenhets fokus ledde processen framåt. Där processen startade i ett lustfyllt görande. där analyser gjordes under tiden och blev nästa steg och utmaning till barnen. deras hypoteser ledde framåt - Vad var detta ? Arbeta med projekt med de yngsta barnen, följa barns nyfikenhet, lyssna på barn och barn som kompetenta, pedagoger som medforskare? Det pratades  det inte om i metodik kursen. Där var små barn någon man kunde avleda genom att ta en sjal över huvudet och sätta sig under bordet - för att de inte skulle busa, vara ledsna eller göra nåt annat som vi förskollärare inte tyckte var lämpligt.

Det var nog då det började skava ordentligt!

Spåren fortsätter och berättelsen med........................