Jag vill gärna bena i dessa tankar och se vad jag kommer fram till – just nu i alla fall.
Länk:
Här är en del påstående som jag formulerat, det är inte några sanningar utan mina tankar.
I ett demokratiskt förskolerum sker ett lyssnade på barns drömmar, nyfikenhet, intentioner och handlingar. Där finns inga begränsningar kring vad ett barn är och kan bli, där ses olikhet och gruppen som en tillgång.
Där lyssnar man på de kompetenser barnen är bärare av, man skapar inga ”brist barn” och fokuserar på det man inte kan. Man fokuserar istället på de möjligheter som finns och som kan skapas.
Man är inte rädd för mötesplatser där olikheter syns – där finns ingen ”jantelag”
I ett demokratiskt förskolerum pågår ständigt -
Delaktighet – Dialog - Förhandling
Vidare tänker jag att där demokrati utövas så pågår ett föränderligt och rörligt lärande och ett lärande som bygger på lyssnade och undersökande.
Jag tänker också att den reviderade läroplanen har gett oss ett viktigt uppdrag man trycker på att gruppens lärande är viktigt!
För mig känns det som ett viktigt avtryck i att lyfta barnen och barnens förskola som en viktig arena där demokrati skapas.
Då behöver förskolan se över helheten och se efter om vi verkligen lever värdena.
vi behöver låna varandras kompetenser och kritiska ögon för att titta mjukt på både makt, kultur, teorier och på hur det ser ut i samhället idag.
Vi behöver ställa oss frågan – Vad är Svensk förskolas största utmaning?
Vad tänker ni?
Vill varmt rekomendera ett nummer av Modern Barndom nr 6 2002 där man talar om olikhet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar