Har idag tagit del av ett projektarbete på Hallon Ett i Jönköping. Detta berikade mig med många nya tankar och funderingar. Jag har ju tänkta att vi följer barnen via våra observationer NOGA för att fånga processer och få syn på barnens nyfikenhet för att sedan reflektera och utmana barnen vidare. Men idag kom uttrycket " DELA VÄRLDEN MED BARNEN" till mig, det fick mig att fundera vidare på att när man väl är igång i ett projekt och följer det med hjälp av pedagogisk dokumentation är det lätt att det rullar på och att man som pedagog börjar dela upp undersökandet i delar eller olika utmaningar "aktiviteter". Är det så att barnen i sitt undersökande hela tiden förenar, drar slutsatser och bildar mönster i sitt undersökande men vi vuxna delar upp för att förstå och hitta nya strategier?
Vi vuxna fastnar många gånger i tolkningarna medans barnen ser till att hitta det som förenar, de vågar komma med nya teorier och låter fantasin och leken vara med ihop med "fakta". Är de här vi fastnar i att vilja "lära ut" Ser vi på barnen som objekt så tappar vi bort vår lyhördhet och nyfikenhet.
Charlotte Öhman som arbetar på Förskolan beskrev detta så himla bra och jag vill gärna dela det:
”Subjekt blir barnen först när vi utgår från deras handlande och tänkande; de frågor de ger uttryck för i ord och i handling och de teorier de bär och formulerar om omvärlden. Vår roll som pedagog blir att ge förutsättningar för att det här intresset kan utvecklas genom ärligt och uppriktigt ta emot det barnen försöker ge oss. Visa oss och säga oss.”
" ....ta emot det barnen försöker säga och visa oss och först då gå in med våra egna intressen, frågor och uppgifter"
Detta gav mig så mycket och jag kan varmt rekommendera er att ta del av Hallon Ett förskolas arbete om ni får tillfälle!
Vi vuxna fastnar många gånger i tolkningarna medans barnen ser till att hitta det som förenar, de vågar komma med nya teorier och låter fantasin och leken vara med ihop med "fakta". Är de här vi fastnar i att vilja "lära ut" Ser vi på barnen som objekt så tappar vi bort vår lyhördhet och nyfikenhet.
Charlotte Öhman som arbetar på Förskolan beskrev detta så himla bra och jag vill gärna dela det:
”Subjekt blir barnen först när vi utgår från deras handlande och tänkande; de frågor de ger uttryck för i ord och i handling och de teorier de bär och formulerar om omvärlden. Vår roll som pedagog blir att ge förutsättningar för att det här intresset kan utvecklas genom ärligt och uppriktigt ta emot det barnen försöker ge oss. Visa oss och säga oss.”
" ....ta emot det barnen försöker säga och visa oss och först då gå in med våra egna intressen, frågor och uppgifter"
Detta gav mig så mycket och jag kan varmt rekommendera er att ta del av Hallon Ett förskolas arbete om ni får tillfälle! 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar