Pedagogisk dokumentation/projekterande arbetsätt

Har idag tagit del av ett projektarbete på Hallon Ett i Jönköping. Detta berikade mig med många nya tankar och funderingar. Jag har ju tänkta att vi följer barnen via våra observationer NOGA för att fånga processer och få syn på barnens nyfikenhet för att sedan reflektera och utmana barnen vidare. Men idag kom uttrycket " DELA VÄRLDEN MED BARNEN" till mig, det fick mig att fundera vidare på att när man väl är igång i ett projekt och följer det med hjälp av pedagogisk dokumentation är det lätt att det rullar på och att man som pedagog börjar dela upp undersökandet i delar eller olika utmaningar "aktiviteter". Är det så att barnen i sitt undersökande hela tiden förenar, drar slutsatser och bildar mönster i sitt undersökande men vi vuxna delar upp för att förstå och hitta nya strategier?
Vi vuxna fastnar många gånger i tolkningarna medans barnen ser till att hitta det som förenar, de vågar komma med nya teorier och låter fantasin och leken vara med ihop med "fakta". Är de här vi fastnar i att vilja "lära ut" Ser vi på barnen som objekt så tappar vi bort vår lyhördhet och nyfikenhet.
Charlotte Öhman som arbetar på Förskolan beskrev detta så himla bra och jag vill gärna dela det:

 ”Subjekt blir barnen först när vi utgår från deras handlande och tänkande; de frågor de ger uttryck för i ord och i handling och de teorier de bär och formulerar om omvärlden. Vår roll som pedagog blir att ge förutsättningar för att det här intresset kan utvecklas genom ärligt och uppriktigt ta emot det barnen försöker ge oss. Visa oss och säga oss.”

" ....ta emot det barnen försöker säga och visa oss och först då gå in med våra egna intressen, frågor och uppgifter"

Detta gav mig så mycket och jag kan varmt rekommendera er att ta del av Hallon Ett förskolas arbete om ni får tillfälle! 

Reflektion - Ebba Teorell

Att tänka - Att när man arbetar med hjälp av inspiration från Reggio Emilia så:

" håller man på med ett annat sätt med LIVET" - en underbar reflektion tänker jag! 

Att det är så att vi väljer att förhålla oss till LIVET på ett annat sätt - när man arbetar med inspirationen från RE detta känns som ett viktigt tillägg.

Att man som invånare i förskolan " måste vara MED i TÄNKET om FÖRSKOLAN SOM PLATS!

Detta känns viktigt och angeläget  att förhålla sig till tycker jag. Detta är vårt uppdrag!

Jag har lyssnat på Ebba flera gånger men slås av att hon hela tiden lyckas beskriva de små och viktiga processer som sker. Att det känns som att det får ta tid och att allt är viktigt som barn är nyfikna på! Det känns en otrolig värme från hennes beskrivning av barns processer. Hos mig väcks tanken om långsamheten - att det måste få ta tid och vi behöver vara i vardandet, i det lilla och inte jaga vidare mot ett resultat. 

Jag har ett citat som jag hittat på en vägg på en förskola där jag ibland arbetar:

Loris Malaguzzi skall ha uttryckt - "För mig är det intressant att följa barnens steg i den riktning det tar. Ju snabbare vi kommer till ett resultat desto snabbare förlorar vi det"

Dessa tankar landade jag i just nu!

Att fylla begrepp med sin egen förståelse eller förstå begrepp så det blir begripligt?

Jag möter tankar, reflektioner och rädslor ute i de verksamheter jag möter. Jag tänker att det är så att genom att vi "hela tiden möts av begrepp" i den pedagogiska verksamheten som många inte begriper så skapas det både rädslor och motstånd. Jag tror att det viktigt att vi går i dialog kring alla de begrepp som vi möts av och att vi ger oss tid att fylla dem med vår förståelse. Detta för att kunna utveckla våra förskolor vidare. Jag ser nu att det dröser in olika fortbildningar kring - Pedagogisk dokumentation, Kvalitetssäkring, matematik, jämställdhet, utvärderingar, reviderade läroplanen osv.... Men tänk då att detta är färdigtuggat och mycket har tagits fram i ett kommersiellt syfte – ATT SÄLJA UTBILDNING. Om pedagoger blir skickade på detta i ett syfte att - Nu har vi fyllt på...så lurar man sig rejält. Visst är det bra med fortbildning men då måste den organiseras så att utrymme ges till reflektion. 

Jag tänker metaforiskt - att nu när det blåser många vindar så gäller det att stå stadigt och gräva där man står. Vi behöver tillsammans med andra få bryta ner begreppen och göra dem till våra. Hur tänker jag kring begreppet dokumentation? Hur tänker du? Hur kan vi hjälpa varandra vidare? Målet är ju att vi skall skapa förskolor där vi har en professionell hållning.  I förskolans sammanhang skapas vi - omkonstrueras vi och våra begrepp fylls med förståelse utifrån vårt tänkande och då är det bra att tänka tillsammans. Jag har en stark önskan om att förskolorna skall fyllas av ett forskande förhållningsätt och arbetsätt och då måste man börja med att undersöka de begrepp man möts av och göra de till sina.

Vi behöver uppmärksamma att man lär sig bäst, inte genom en engångshändelse, inte heller genom att man upprepar samma sak igen likadant, utan genom variation, tänka tillsammans och att göra om och om igen med lite olika riktningar och ingångar. Det är så kunskap kontrueras och byggs bit för bit

Reflektion och nya utmaningar / Cristian Fabbi VS - HDK & HSM

Hur kan projektarbetet bli en demokratisk och fördjupad process, den frågan snurrar runt i mitt huvud efter några intensiva dagar. I mitt möte med projektarbete på förskolorna ser jag ofta att man hamnar i att erbjuda aktivitet på aktivitet inom ämnet som man valt att ha som projekt.

Barns nyfikenhet har visserligen varit det som pedagogerna sett via observation och sedan valt att följa, men kruxet är att inte hamna i att erbjuda aktivitet efter aktivitet.

Hur når man metanivån i det som sker? Och hur vidgar man och fördjupar projektet? Är det barns utforskande som skapar frågorna eller är det pedagogernas uppfinningsrikedom i att hitta på olika erbjudande?

Efter att ha lyssnat till Cristian Fabbi så lyfts mina tankar en bit till. Jag tänker att observationens syfte ibland går förlorad då man inte följer upp i dilaog i arbetslagen.

Man missar viktiga ingångar och konfronterar inte de olika ingångar man har till att utmana barnen och då också att förankra det som barnen ger uttryck för. Det är en vikigt del i barns läroprocesser att bolla tillbaka till barnen, ge möjlighet till dialog och återkoppling.

Som Cristian uttryckte det –

 ” Den vuxnas förmåga att stödja barns processer – att SE och OBSERVERA för att ge tillbaka”

Jag återkommer med fler tankar från dessa dagar men nu måste min hjärna vila….