Jag tänker att jag här skall fundera och formulera mig kring Atelierista rollen.
Hur kan den rollen se ut? Hur kan man utveckla den? I vilket sammanhang? I vilken miljö?
Men innan min tankar hunnit ifatt så funderar jag kring detta citat:
“We must always consider that inside every individual there is a biological development that requires one to construct experiences to one´s maximum capacity. For this reason, we belive in the importance of giving the new atelieristi and new teachers the time to learn through experiences with materials . Taking the time to learn does not simply mean exploring the materials as an adult,althought this remains as a valid possiblity. Rather, it means observing with the children, the thing that they construct and produce, as well as the qualities of the relationships the chidren build with their hands and minds. This should be the foundation of the daily work with the children. By revisiting this course of action with the children, the teachers and atelieristi construct an understanding, and this is the wealth of our profession.”
Giovanni Piazza
Intervjuvad i boken
In the spirit of the Studio
Learning from the atelier of Reggio Emilia
Edited by Lella Gandini mfl
Tänker att precis som Giovanni beskriver så handlar det om att noga studera materialet i barnens händer. Att lyssna på och se vad sker i mötet mellan barnet och det material pedagogen erbjuder? Vilka möjligheter skapas och hur uttrycker barnen sig med hjälp av dessa? Att yrkesrollen blir så rik av erfarenheter och förtrogenhet så att den kan hitta och erbjuda material som stöder och utmanar barns relationer till material och skapande uttryck.
Men nu när jag utvecklat mina tankar efter att ha utbildat mig vidare samt att jag nu är med och introducerar rollen på min arbetsplats så ser jag också atelieristan som en möjlighet till att vidareutveckla verksamheten på barnets plattform. Att hela tiden hålla i och om barnets förundran och nyfikenhet och se till att den märkvärdig - görs. Att atelieristan i sin roll kan vara den som står nära praktiken och lever värdena. Som utmanar och ibland provocerar för att kunna balansera lärandet och estetiken och kanske det vikigaste är: Att motverka att kunskap och estetiska läroprocesser blir uppdelade eller varandras motpoler.
