Hur kan projektarbetet bli en demokratisk och fördjupad process, den frågan snurrar runt i mitt huvud efter några intensiva dagar. I mitt möte med projektarbete på förskolorna ser jag ofta att man hamnar i att erbjuda aktivitet på aktivitet inom ämnet som man valt att ha som projekt.
Barns nyfikenhet har visserligen varit det som pedagogerna sett via observation och sedan valt att följa, men kruxet är att inte hamna i att erbjuda aktivitet efter aktivitet.
Hur når man metanivån i det som sker? Och hur vidgar man och fördjupar projektet? Är det barns utforskande som skapar frågorna eller är det pedagogernas uppfinningsrikedom i att hitta på olika erbjudande?
Efter att ha lyssnat till Cristian Fabbi så lyfts mina tankar en bit till. Jag tänker att observationens syfte ibland går förlorad då man inte följer upp i dilaog i arbetslagen.
Man missar viktiga ingångar och konfronterar inte de olika ingångar man har till att utmana barnen och då också att förankra det som barnen ger uttryck för. Det är en vikigt del i barns läroprocesser att bolla tillbaka till barnen, ge möjlighet till dialog och återkoppling.
Som Cristian uttryckte det –
” Den vuxnas förmåga att stödja barns processer – att SE och OBSERVERA för att ge tillbaka”
Jag återkommer med fler tankar från dessa dagar men nu måste min hjärna vila….
Åh vad bra att du tar upp detta Mia!!! Jag känner igen mig i det du beskriver. Jag upplever att vi, efter att vi observerat och försökt tolka vad metanivån är i det vi ser, lätt hamnar i att erbjuda barnen åter och återigen. Men är det verkligen DET som vi tror, det som barnen är nyfikna på? Jag fastnar allt som oftast i tankar som får mig att undra över våra tolkningar av det vi observerar. Jag arbetar med barn i åldrarna 2,5-3,5 år. Och jag snurrar i mina tankar över hur vi vet om barnen vet att vi försöker göra de delaktiga. En del tror att man kan ha en känsla över att de vet, men jag är osäker. Förstår en 2,5 en sådan fråga tänker jag? Härligt att tänka tillsammans :)
SvaraRaderaJa det har varit "drabbande" dagar.. Funderar över vikten av att ha en filosofi, motivation och nyfikenhet i arbetet.. Som ju hänger ihop med din fråga om vad det är som krävs runtom.. vad som finns i organisationen.
SvaraRaderaÄr helt slut efter de här dagarna men har också fått erfara att jag fått nya verktyg i min roll som pedagogista. Yes!
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaHej Sarah! Jag har något konstigt med min dator så dräför fickk jag ta bort det som hade publicerats, mystiskt! Jag kände att det klarnade en del för mig när Cristian förtydligade hur de tänker i Tema/projket. Att Temat är det övergripande och att det är sammanhanget i projketet som är metanivån - att det vi som pedagoger valde ut (utifrån våra observationer, dialoger) låg till grund för HUR vi ställer frågorna. Utifrån det skapas projektet. - ÄR det så att vi hela tiden i den undersökande delen ställer frågor men vi lyfter det inte en nivå till? Och det gäller att hitta kopplingar och det gör man inte i stundens aktivitet utan är ett mer långsamt observerande, reflekterande och i dialog där man binder ihop de spår man hittat - Då börjar vi närma oss metanivån....Det är hur spännade och svårt som helst men jag ser tydligt att organisationen för dessa möten är av största vikt samt att vi ibland har för bråttom och skall fördjupa allt vi gör med barnen. Tack för att du reflekterar med mig :)
SvaraRaderaCarina! Visst är det häftigt när man går igång och hjärnan får träningsvärk!
SvaraRaderaJag blev också väckt på många vis i pedagogistarollen - klurar just nu på citatet " Ju mer vi stänger in oss på förskolorna, ju mindre värde" Jag tänker att en vikig roll som pedagogista är att lyfta barnens och pedagogernas och den forskning som pågår i förskolan ut i samhället för att hjälpa till att höja värdet och vidarutveckla kunskap. Att dela med sig solidariskt och tillsamans.......Tack att du finns i denna viktiga process
Ciao Mia,
SvaraRaderaI hope we can have more opportunities to share these ideas. The job we are starting will help us in these processes. It also for me a great opportunity to leran together.
Ciao,
C.
In general, starting from the reflection of Sarah, I think children are able to make this processes of metacognition about their self (may we say meta-metacognition or... do we exagerate? ;-) )
SvaraRaderaBut it is more a matter of adults to understand if this happens. for children, it is a natural process, i think.
this is probably what is the important part, I think - when the children are carriers of the process so they live projects. The children are those who respond to proposals and challenges that educators will based on how they observed the children's curiosity. This is difficult but an important part. I am grateful to learn with you!
Radera