Att organisera för miljön som den tredje pedagogen

.........alla barn är intelligenta OM och OM'Et det är DU ! Detta har Carla Rinaldi uttryckt och Greger Röses hjälpte oss att fylla det med kött och blod. Med handling och själ!!
Han satte ord på hur det kan bli när man har organiserat innehållet på förskolan.
Som när man till exempel erbjuder barnen " En snitslade bana till ett lärande - där barnen blir objekt "
Han pratade om att de 100 språken hos de vuxna kan ta slut -?då behöver vi klura ihop, lyssna på barnen och hitta hur vi skapar en plats där barn blir subjekt..........

Snörernas språk eller konsten att binda samman ........

När jag sitter och tittar igenom mina bilder och anteckningar så återkommer jag till lördagen på torget i Reggio Emilia. En dag då museerna hade öppet och då man bjöd in familjer på ett öppet hus. Vi satte oss mitt på torget och följde vad som växte fram. trädstammar och olika slags snören och garn blev ett symbios i händerna på barnen. Det var härligt att se barnen närma sig materialet och hur det växte fram ett engagemang och aktiviteter. Hela tiden i rörelse, hela tiden med nya aktörer och möten.

 

 

 

 

Med nål och tråd kan jag.........
Inne på naturhistoriska museet så möttes vi av fler trådar som förde oss framåt. Där fanns en stor broderiväv där barn och vuxna kunde lämna sitt spår, märke sin symbol.....
Detta kändes för min del som nya språk som inte jag har erfarenhet av att erbjuda barn. Mina tankar gick igång kring hur man kan utveckla nya ingångar till att uttrycka sig. Hur kan vi lämna spår och få prova nya uttryck? Hur kan man väva ihop kunskap och erfarenhet till ett tillsammans där uttryck möts? Gärna som här på en allmän plats!

Vad blir den röda tråden här?

Spännande att få vara mitt i.....

 

Varför arbeta med ljus?

Möte med Ray of light

När Simon Armini vår underbara guide möter oss för ett samtal så ställer han frågan -

Varför arbeta med ljus ? 

Öppet förvandlande - finns överallt - levande  barns första nyfikenfokus  - känslofullt - väcker nyfikenhet - vi hade alla många tankar...

Simon lotsade oss vidare....

Man kan inte se ljuset - bara i relation med annat material/materia - forskningen blir därför kring  ljusets  i relation till det som gör det synligt.

. Materielet påverkar hur vi uppfattar ljuset materialet bidrar till att transformera rummets ljus och skapar  förändlighet

Laddad och drabbad

Är just nu helt uppfylld av tankar. I huvudet studsar Minnen känslor och nya erfarenheter. Jag skall försöka att bena ut en bit i taget och se vad jag får fatt i för trådar.
Idag på dokumentations centralen landade jag i en tanke om att TA TILLVARA på sin historia sitt sammanhang. 
Att låta lärarstudenter sitta och läsa och fördjupa sin utbildning med hjälp av historien om de olika förskolornas pedagogiska forskande. Läsa om hur  projekterande arbetssätt skapar en metodik och om projektarbeten som pågår mitt i praktiken.
Att på så sätt rusta sin lärarroll med metodik där barnen visar vägen.
Där den pedagogiska praktiken blir levande och en demokratisk akt där Delandet av praktik bygger broar. 
Jag önskade att jag haft den möjligheten när jag läste till förskollärare.

Vidare är jag också uppfylld av mitt tredje besök på  Ray of light. Det väcker så många tankar och dessa får vila tills i morgon...nu väntar Bolognas kvälls liv  på mig och mina fina kollegor 

Dagens reflektioner

Idag möttes vi pedagogistorna i nätverket och gjorde våra scheman för veckans arbete. Men först ett kärt återseende med Simon. Att få en en spännande liknelse sätter fart på tanke snurrarna ordentligt.

"Reggio Emilia och Bassa Reggiana är som två Italienska kusiner, en del är lika historia men en är från landet och en från staden och har lite olika kulturella bakgrund men drivs av samma filosofi"

Ja det är härligt med tanken om kusinskap att vi delar en plattform men omformas utifrån vårt eget sammanhang. Vi förbinds genom att vi värderar och antar ett lyssnade förhållning sätt. För allt påverkar och spelar roll.....

Under dagen gick funderingar och tankar kors och tvärs och jag blir helt tagen av hur man arbetar med det offentliga rummet och stadsmiljön ur barns perspektiv och hur de kan erövra den. Våra vänner här gör ett fantastiskt arbete med att ständigt bryta ny mark och erövra fler demokratiska platser där barn synligörs, görs delaktiga och ges utrymme.
 

Att knyta ihop....

Reggio Emilia 2013. 10.13

 

 

 

Barns möten med snören, trådar, garn, och band - Vad kan man bli tillsammans med..?

 

Vilka  möjligheter öppnas när ett torg förvandlas till en sjudande exprimenterande plats?

Denna dag blev en fantastisk ingång till reflektioner om hur barn ges plats i staden, på torget, och hur vuxen och barn utforskar i ett lustfyllt görande.

 

Det blev också en reflektion kring Atelieristans viktiga roll som iscensättare, med utforskare och kulturskapare......

Nu laddar jag för morgondagen i Gualtieri och mötet med Bassa Reggianas pedagogistor

 

På väg.......

Håller på för fullt att förbereda mig för att jobbskugga pedagogista i Bassa Reggiana. Känns som ett viktigt och värdefullt tillägg i att kunna se HURET och skapa en ökad förståelse för HUR PEDAGOGISTAN KAN BIDRA TILL BARNS UTVECKLING - LÄRANDE OCH UTVECKLING....
Jag vill också under dessa dagar klura och lära kring hur man kan samordna Pedagogista, atelierista funktionerna i en stadsdel.
Under de tio dagar jag kommer vara i Reggio Emilia skall jag också besöka Remida center och det som känns extra värdefullt är att jag åker inte själv vi är många som kan reflektera tillsammans och sedan bli bärare av upplevelser och nya insikter tillbaka hem känns som jag just nu sprakar av lust att lära mer ........
Så välkomna att följa

 

Ingen vet vad det kan bli, och mina tankar går runt, runt och i LOOP....

Tänker just nu över hur man kan skapa en bank av material, upplevelser och kunskap.
Har ända sedan jag började arbeta medvetet med miljö och material både som pedagog och sedan som pedagogista haft en dröm om en plats för att samla både material, dokumentation, erfarenheter för att ha en mötesplats för barn, pedagoger, pedagogistor, atelieristor,forskare..........ja en central del i stadsdelen där ut byten och möten kan ske.
Där material kan lämnas och hämtas, där estetiken och tekniken går hand i hand och där målet är att låta barns olikheter mötas utmanas och erfara.....
Pedagogers olikheter mötas stötas och bötas och där erfarenheter delas.
Är detta NU möjligt? Jag blundar och önskar.........hoppas och tror att vi nu kommer en bit till i detta arbete...under tiden samlar jag, skriver, grubblar och går i dialog...

Bilder från Bassa Reggiana 2012

Några länkar som jag besöker:

Remida Reggio Emilia

Remida Södertälje

Remida Vaggeryd

Remida Trondheim

 

Miljön som tredje pedagogen.......

Vad kan det vara......................Hur blir det möjligt?

Under mina reflektioner, möten och dialoger med fantastiska pedagoger runt om så har jag hela tiden återkommit till - Vad är det som gör att en miljö, en barngrupp och pedagoger börjar spraka, gnistra och bli ett.Vad är det som utlöser vibrationen som gör att saker faller på plats, att lyssnandet på barnens livsvärld och nyfikenhet levs och utforskas tillsammans. Jag sände iväg ett en tankesnurr till två kollegor - Hur definerar man Miljön som den tredje pedagogen?

 

Min tanke är att det är BARNET MILJÖN OCH PEDAGOGEN som tillsammans blir den viktiga förutsättningen för att skapa en meningsfull miljö.  Men också att man i RE sammanhang tilldskriver miljön ett så stort värde så man kallar det den tredje pedagogen.

 

När man har varit i det flow som blir till i en miljö där barn ÄGER och ÄR i ett meningsfullt och meningskapande sammanhang så önskar man innerligt att alla pedagoger och barn skall få erfara det.  Min ena kloka kollega säger att -

"Den pedagogiska miljön är för mig pedagogernas sätt att synliggöra sitt uppdrag gentemot barnen. Med läroplanen som grund konkret synligöra vad det innebär" ATT skapa en fysisk miljö som får det att hända......

 

Ja men hur kan man utmana att en del uttryck blir slogans och ger utrymme för att tolka barns intresse med att skapa "aktivitetszoner" där barn kan roa sig.

 

Kollega nummer två stöttar upp denna diskussion med att säga

" Miljön är nödvändig men den gör inga underverk ensam, det måste erbjudas ett meningsfullt görande för barnen"

MEN tänker jag vem bestämmer vad som är meningsfullt?

Hur kan barns tankar, funderingar och exprimenterande få bli en lärande, glittrande, klurande, hoppfull boll som fortsätter att rulla och fyllas med alla de viktiga lärprocesser, känslor över att "jag kan bli vad jag vill- Jag är en viktig person som räknas" så att alla barn får samma livschans och start .

Hur skapas en  ökad förståelse för uppdraget i förskolan? så att pedagoger axlar ansvaret att starta barns läroprocesser i det kollektiva sammanhanget som förskolan är.

Jag hoppas och tror att ju mer vi får upp ögonen för sammanhang och förbindelser i mellanrummen mellan Miljön och dess aktörer i förskolan så kommer vi se vidden av uppdraget. Kanske kommer också förskolorna då äntligen fyllas med mer meningskapande, lustfyllt och upptäckande.......Sedan är det bara att ta skolornas miljöer under luppen.

 

Vad kan ett klassrum bli??

 



 

"Att bryta sin praktik mot ett lyssnade....

....där man bryter sin praktik mot det lyssnade på barn som genomsyrar arbetsättet i Reggio Emilia" Detta lyfte Tarja Häikiö på en föreläsning tidigare i år. Jag tänker att det var just det som dessa nätverksdagar gjorde de fick oss att verkligen att  bryta praktikens handlingar och lyssna noga.Både under förläsningarna men också i de mindre reflektionsgrupper som vi satt i. Där möttes kompetenser från hela väst Sverige i reflektion kring just ett lyssnade på barnen.
 Emma och Eva från Solgläntans förskola i Hisings Kärra tog oss med i barns livsvärldar och ett utforskade av labyrinter och det var oerhört friskt och livgivande. Jag hade själv börjat fundera över alla dessa fortbildningar i andan av SYSTEMATISKT KVALITETSARBETE och den reviderade läroplanen och stött på ett sönderdelande av kunskaps områden i form av matematik fokus, naturvetenskapligt fokus, sett ABC kors och tvärs på förskoleväggar och speciella språkhörnor, matematikhörnor osv. BANG så befann jag mig på plats igen och det är väl just detta RE inspirationen hjälper oss med, att se hur vi kan PRAKTISERA vår läroplan med fokus på ett lyssnande och sammankopplande. För att citera Tarja igen:

" Reggio Emilia filosofin som en motvikt och luftren görande filter"

 Just så kändes det när jag fick ta del av Labyrinternas magiska värld och denna motvikt inger mycket hopp för förskolan! 

RÖRELSE

FÄRGSTARK RÖRELSE - Sätter igång mina tankar - Så kanske man kan sammanfatta dessa intensiva och fantastisk välfyllda dagar i Nätverkets regi. Det var otroligt givande och med en stor stolthet jag fick ta del av dessa otroliga projekt som pågår i Göteborg. Jag tänker att utan ett intresse för att fördjupa och lyfta till dialog om och mitt i förskolans praktik så hade inte dessa erfarenheter delats. Jag tänker att det är precis så här det måste vara - att vi kastar oss in i praktiken och barns klurande, utforskade och görande. Molins gatan presenterade ett litet fördjupande projekt där barns klurande kring matematiska strukturen utmanas. Det undersökandet blir en viktig ingång till barnens möte och genom att låta ett barns hypoteser smitta övriga gruppen och leda till nya utmaningar så visar och utmanar pedagogen barnen vidare in i ut forskandet. Jag tänker att med denna handling så lyfter pedagogen också in barns samhandlande och sammanhang. Sätter in och märkvärdiggör och på så vis skapas verkligen handling av delaktighets begreppet.

" Vad händer när barn vill förstå? Vilka vägar mot nya lärprocesser öppnas när barnen själva får välja? Vad betyder det att få dela och erövra både reflektionen tillsamans i mötet men också sondera och utveckla sina strategier i relation med andra?"

En början på mitt reflekterande och jag skall dela mer framöver.......

Att dela - hitta värdet i en praktik

Har fått göra en härlig kullerbytta ihop med en pedagog som jag beundrar mycket. I delandet av hennes praktik hittade vi och tittade på barns kroppsliga spår och uttryck. Just fascinationen över hur barn kan sträcka ut sina handlingar i mellanrummet mellan leken, takten, musiken, rytmen, vänskapen och lyssnadet fick oss att haja till. Kropp och själ hänger så intimt ihop med kommunikation,  barns gestaltande och vänskap.

"Om jag inte kunde berätta vad jag menar så skulle det inte vara någon mening att dansa det" Isadora Duncan

 

Det jag tog med mig var att om vi inte låter barn få vara i ut forskandet av olika fenomen så ser vi inte djupet av ut forskandet som pågår. Det är först när vi stannar, beskriver, visualiserar och återbesöker barnens handlingar tillsammans med barnen som vi hittar själen i projektet.

Jag har nu förmånen att delta i södra nätverkets dagar på pedagogen och i praktiken under två härliga dagar. http://kalejdoskopiskt.blogspot.se/

Då kommer jag få möjlighet att lyssna till dessa underbara projekt som pågår ute i verksamheten och reflektera ihop med eldsjälar......Jag kommer dela här mina nedslag men kan också rekommendera att följa detta via facebook  .http://www.facebook.com/home.php#!/groups/145630742274426/147777572059743/?notif_t=group_comment
eller twitter : Hashtag för Nätverksdagarna blir #delaRE
 

Möjligheter till många uttryck

Jag funderar mycket över de olika konstarternas plats i förskola och skola och det som satt igång mig var en föreläsning av Madeleine Hjort. Hennes beskrivning av hur KONSTEN HAR LÄRANDET I SIG OCH BYGGER UPP SEENDET OCH LÄRANDET gav mig både en känsla av deja´ vu - då det korsar och bekräftar Malaguzzis tankar om det analytiska ögat och seendets möjlighet.

Utmaningen kan den ligga i att just skapa en föränderlighet i förskolans/skolan miljöer där barns möten och konstarterna är i fokus?
För var händer om det blir ett glapp mellan lärandet, estetiska lärprocesser, dess fördjupning och själva lusten att lära. Är skolan och förskolans  miljöer för förutsägbara och traditionella så att de reflekterade mötena och de konstnärliga uttrycken riskerar att inte uppstå?

 

Jag missade tyvärr Anne Bamfords föreläsning här i Göteborg men har sett den på video och det ger mig ännu ett argument för varför just 100 språklighet och konstarterna är viktiga för hela livets lärande.

Hon säger bland annat: Barn som håller på med konst tenderar också att samarbeta mer än barn som inte gör det. Och de blir mer positiva till skolan och skolkar mindre, helt enkelt för att de tycker om att vara där.

Anne Bamford visar forskningsresultat på detta och lyfter vidare att just konstformer som musik, dans och drama har stor inverkan på barns lärande. Hon lyfter att det ger den barn större självförtroende och det i sin tur har effekt på språkinlärningen.

"– Det finns en tydlig länk mellan konst och läs- och skrivinlärning. Även barns kritiska tänkande blir större och det förbättrar det matematiska och vetenskapliga sättet att tänka." Anne Bamford
 

Vidare funderar jag lite dystert vad som händer om det minskar mer, vad händer om barn inte kommer i kontakt med estetiska ämnen och konstarterna i sitt sammanhang?
Jag hoppas och tror att dessa viktiga forskare gör skillnad och att det kommer bidra till att konstarterna får ta plats i skolan igen.
 

 

Länk till föreläsningen på Kultur i väst:´

 

http://www.kulturivast.se/barn-och-unga/nyheter/webb-tv-anne-bamford

Framtidens Förskola

Jag fundera mycket på hur man kan bygga en förskola för framtiden. Hur kan en vision och ett inre arbete med" värden och pedagogsik hållning ge kraft in i ett utvecklings arbete? Går det? 

Jag fick förmånen att lyssna till Hans Åke Scherp och han  gav mig ytterligare några pusselbitar att ta med.

Han gav en mycket bra beskrivning om hur helhetsperspektiv påverkar det lärande som läraren organiserar för.

Men han lyfte också hur det finns en skillnad på hur en förskola/skola styrs

Att det av STÖRSTA VIKT att styrningen kommer inifrån - för då skapas Lust att lära - i dialog med andra i förtroende - och i ett MEDSKAPANDE sammanhang.

 

Sker styrningen från ett utifrån - perspektiv så  sker detta på en plattfrom där kontroll, krav, betyg, inspektioner styr verksamheten

Detta tänker jag i sin tur påverkar den hållning som pedagogerna arbetar efter. Det blir nog lätt så att har man ingen vison eller ett för hållningsätt som stödjer de värden man vill skall råda- så blir det nog lätt fokus på regler och rutiner

 

Jag tänker att vi genom att  noga låter de värden vi förhandlat fram tillsammans hela tiden ligga till grund för våra handlingar, organisation, för hållningsätt och värderingar så skapar vi en tydlig ram för förskolan/skolan.

För att göra detta så behövs en tydlig ledning, ett gott arbetsklimat där alla är medvetna och agerar utifrån att VI ÄR VARANDRAS ARBETSPLATS. Där måst finnas tid för reflektion, kritisk granskning och positiv feedback. Där måste finnas en nyfikenhet och yrkesstolthet.
Vidare tänker jag att man behöver ställa sig på en gemensam plattform från vilken man blickar ut och framåt och där man bygger en förskola/skola för alla - där man har refleketerat och kommit överens om vad man tänker att förskolan/skolan är för en plats och där det är viktigt att DU är DEN DU ÄR och det är betydelsfullt i vårt sammanhang!

Ljusbords inspiration

Victoria på Facebooksidan efterlyste ljusbords inspiration och jag tänkte dela med mig men lyckades inte lägga in en photostory där.
Så då lägger jag den här istället. Det är en del ur ett större material som jag håller på att skapa för att hjälpa till och inspirera in i ljusbordens magiska värld.
Bilder är ifrån Bassa reggiana och Verksamheten i Kärra - Norra Hisingen.

Välkomna att titta och reflektera och fundera över ljusbordets funktion.

 

Yrkesetik

Vill slå ett slag för lärarförbundets material kring yrkesetik kan vara till hjälp i yrkesetiska dilemman.
Hur kan man på sin arbetsplats lyfta dilemma och höja upp det professionella samtalet.Länken går till Lärarnas riksförbund där materialet finns.
Yrkesetik i vardagen

När jag nu är inne på de etiska aspekterna i yrkesrollen så hamnar jag mitt i en mycket intressant artikel i senaste numret av pedagogiska magasinet Tema dokumentation - lärande eller tärande.
Den är skriven av Bente Svenning som arbetar som högskole lektor på förskollärare utbildningen i Oslo.
Hon tar upp den etiska aspekten av dokumentation

"Den som dokumenterar har stor makt och dokumentationen är inte en etisk okomplicerad aktivitet"
 

Jag delar  Bentes tankar kring dokumentationen och kring barns rätt att äga den. Jag tänker att för att dokumentation skall ske på ett etiskt sätt så måste man som pedagog se till att barnen blir en del av den. Deras tillgång till dokumentationen är avgörande för om den är en process tillsammans med barnen. Det finns en stor risk att barnen görs till objekt, bedöms och synligörs om inte den etiska insikten är aktiv och diskuteras i arbetslaget.

Bente avslutar med följande i denna artikel:

"Jag är övertygad om att dokumentationen blir bäst om den bygger på kommunikation mellan vuxna och barn om hur och när det skall dokumenteras"
 

 Länk till Bente Svennings artikel

 Jag tänker att dokumentationen kan skymma processerna och skapa ett raster mellan pedagogen och barnet ifall den görs utan dialog och med ett noga lyssnande.

Arcobaleno Novellara

Förskolan som Identitet och kulturbärare......

Jag har idag fått förmånen att göra återbesök på förskola Arcobaleno i Novellara tillsammans med resekamrater, ett möte som berikat oss oerhört mycket. När jag besökte förskolan i Oktober stod de mitt i en förändrings process och höll på att skapa en ny plattform för sin förskola och dess förändring. Då kände jag att det fanns en obalans och oro och att man var mitt uppe i ett introduktions arbete med nya barn, de flesta med annan kulturell bakgrund och de försökte hitta strategier till att välkomna och skapa den liv görande plats som de vill förskolans skall vara. De brottades med frågor kring multikulturalitet och kände att de vill göra ett aktivt val för att skapa det bästa  mottagandet för barnen  som nu kom till förskolan med ett annat språk och kultur än den Italienska med sig.
Borgmästaren i Novellara beskrev för oss en del mycket viktiga ställningstagande då man står inför en förändrings process:

"Vikten av att arbeta med utveckling och utvecklingsfrågor i ett sammanhang där man hela tiden anpassar sig till den förändrade OMVÄRLDEN"

"Skapa en organisation där man kikar på och lär sig av omvärlden - där en tydlig organisation som startar i de behov som finns blir till hjälp i att skapa en förskola som är en liv görande plats"

Förskolan som en plats där olika kulturella bakgrunder har en plats

Det jag såg idag var att man på tre månader skapat en atmosfär på Arcobaleno....en atmosfär som använt viktiga aspekter som byggstenar:

Identitet - den jag är gör skillnad och är betydelsefull

Medskapande - det vi tillsammans gör - gör skillnad

Rikedom - bor i relationer och de platser som där möten sker

Relationer - sker och skapas i miljöer, med material och i utbytet mellan barn i olika åldrar och olika kulturer.

Kompetenser  - skapas tillsammans - nya ingångar ger stärkt kompetens

Att skapa ett sammanhang där förskolan tillsammans hittar strategier och fördjupande för hållningsätt med HJÄLP AV ETT NYTT UTVECKLINGSOMRÅDE är en inte bara en stor bedrift, det är också en stark solidarisk hållning där tron på att barn tillsammans skapar en grund där olika kulturella bakgrunder får och ska ta plats!!

TACK Arcobelano i Novellara för dess viktig insikter  

Pedagogens kompetens vad kan det vara??

Mina tankar är just nu mitt i ett benande i vad är det för kompetenser vi behöver i förskolan - vad behöver en pedagog vara rustad med i det spännade arbetet med att vara med att skapa möjligheter för det livslånga lärandet. Till min hjälp har jag tagit intryck av föreläsningar, studiebesök och reflektioner tillsammans med kollegor. Varje punkt är viktig men jag är medveten om att det finns otaliga fler. 
Välkomna att ta del av mina tankar så här långt.

En pedagog i förskolan behöver:

• Sätta sig i relation till det samhälle vi lever i. Se Tolka och vara närvarande i barns uppväxtvillkor.
• Ställa sig frågor - Hur lär barn? Vad är förskolan för plats? och ställa sig i relation till det.
• Förhålla sig normkritisk och hela tiden fundera över de olika normer som vi präglas av.
• Lyssna och sätta sig i förhållande till barnet/barnen
• Vara en dokumenterade och antecknade pedagog som genom sin handling visar hur mycket vi lyssnar på barnen
• Skapa utrymme till att experimentera och gestalta under hela dagen
• Stötta och skapa trygghet och ge omsorg för välmående
• Gå i seriös dialog med barnen
• Vara provocerande och aktiv och föreslå alternativ
• Vara närvarande och göra skapa möjlighet för delaktighet
• Delta i leken 
• Veta när hon/han skall dra sig tillbaka
• Fortbilda sig genom hela arbetslivet
• Använda sig av dokumentation som en del av fortbildningen för att utveckla, delge och utveckla synen på barndomen i reflektion med andra och relation till barn/barnen och kollegor
• Lära känna det enskilda barnen och barngruppen
• Ständigt gå i dialog och utmana  miljön - den fysiska, materiella och relationella
• Återkasta sitt arbete för att titta tillbaka för att ge tillbaka och ge nya utmaningar
• Dela sitt arbete med andra och ta in nya tankar som uppstår
• Själv experimentera och utforska för att fylla på 
• Bevara spår och plocka upp det som skett tidigare för barngruppen
• Kunna välja fokus
• Observera och dokumentera för att synliggöra
• Skapa kopplingar och skapa sammanhang tillsammans med barnen
• Arbeta med processerna och lyfta meta nivån
• ....................................................................

Allt finns där inom oss och vi är bärare av vår praktik!!

Jag kan inte låta bli att dela med mig av ett underbart citat som jag tänker vi kan bära med oss, som sätter ord på att som pedagog gör man skillnad för barn här och nu:

"det är i detta ögonblick allting händer"
                                                     Micke Gunnarsson