Snörernas språk eller konsten att binda samman ........

När jag sitter och tittar igenom mina bilder och anteckningar så återkommer jag till lördagen på torget i Reggio Emilia. En dag då museerna hade öppet och då man bjöd in familjer på ett öppet hus. Vi satte oss mitt på torget och följde vad som växte fram. trädstammar och olika slags snören och garn blev ett symbios i händerna på barnen. Det var härligt att se barnen närma sig materialet och hur det växte fram ett engagemang och aktiviteter. Hela tiden i rörelse, hela tiden med nya aktörer och möten.

 

 

 

 

Med nål och tråd kan jag.........
Inne på naturhistoriska museet så möttes vi av fler trådar som förde oss framåt. Där fanns en stor broderiväv där barn och vuxna kunde lämna sitt spår, märke sin symbol.....
Detta kändes för min del som nya språk som inte jag har erfarenhet av att erbjuda barn. Mina tankar gick igång kring hur man kan utveckla nya ingångar till att uttrycka sig. Hur kan vi lämna spår och få prova nya uttryck? Hur kan man väva ihop kunskap och erfarenhet till ett tillsammans där uttryck möts? Gärna som här på en allmän plats!

Vad blir den röda tråden här?

Spännande att få vara mitt i.....