Lyssnadets och seendets villkor....

Har mött underbara och nyfikna pedagoger som klurar på hur man skall kunna arbeta med pedagogisk dokumentation. De funderar över hur man skall kunna gå över från portfolie till att arbeta mer med barnens projektarbeten och följa dem via pedagogisk dokumentation.Jag tänker att många förskolor idag lägger otroligt mycket tid på att försöka sig på det nästan omöjliga arbetet att följa alla barn via en enskild portfolie.
Men kan man då tänka sig att istället följa barns meningsskapande i ett projketarbete där alla barn utmanas. Där alla uttryck får användas och där pedagogerna tilsammans tar sig an och lyssnar på barns tankar, teorier och kunskapande för att sedan utmana baren vidare. Jag upplever att det svåra är nog inte att sluta med en individuell portfolio utan att organisera sig för att gemensamt reflektera och utveckla både arbetsätt - förhållningsätt och det krävs för att man skall kunna arbeta med pedagogisk dokumentation. Det finns en fantastisk bok med CD skiva skriven av Christina Wehrner - Godée där man kan titta på videosekvenser från praktiken på förskolor och sedan arbeta med olika ingångar för att tolka och reflektera över det man sett.

Den heter:
 
Kan inte låta bli att ta med detta citat som så väl uttrycker den viktiga roll som pedagogsik dokumentation kan ha:
" När pedagogisk dokumentation fungerar som bäst blir den navet i hjulet som sätter snurr på pedagogiska och didaktiska tankar i den egna barngruppen" Christina Wehner - Godée

Villket sammanhang skall förskolan vara?

"Vad tycker du? Kan förskolepedagogiken gå för långt i sin strävan att befria barnen från okunskap genom att stänga in dem med vuxnas kunskapssyn?"
Skrev Bertil på min blogg

Har nu grunnat en del på denna frågeställning, är det så att förskolan är till för att befria barnen från okunskap? Jag tänker på samhället i stort:
Varför skall barn gå på förskola?
Jag tänker att förskolor idag står för många OLIKA ingångar i denna fråga och det hamnar ofta mellan olika intressen, inriktningar och synsätt. Inte minst politiskt - Vilka pengar vill samhället lägga på våra yngsta medborgare? Får en BRA förskola kosta något? Är politiken medveten om att det är barns första möte med demokrati och början på det livslånga lärandet? Här kan man  om omständigheterna är drägliga, det vill säga att barnantalet är sunt, att antalet vuxna är på en bra nivå och att de är välutbildade och proffisionella, att lokalerna och materialet är goda och genomtänkta och att våra styrdokumentt stödjer verksamheten - så det Bidrar till att ge barnen en viktig erfarenhet och kunskap om livet - att jag är viktig och hör ihop med andra. Att olikhet är en tillgång och att vi tillsamans gör skillnad och kan lära av varandra. Att det är spännade att mötas och undersöka olika fenomen, material och utvecklas i ett sammanhang.

Eller är förskolan bara en transportsträcka till den viktiga delen -SKOLAN? - Eller hänger det ihop?

Ibland får jag känslan att barnen är ett tomt blad när de börjar i förskoleklass.

Som om att de första femåren bara passerat!

Men hur mycket lär ett barn mellan ett & fem år?

Vilken plattform står de på när de kliver in i skolans värld?

 Detta väcker dessa frågor:

Om barnen själv fick välja, vad hade de då valt att lägga sin vakna tid på?

I vilket sammanhang vill man vara som barn?

Jag önskar att barn skulle säga - I förskolan! I Skolan!

Att de känner att de är där i ett viktigt sammanhang där de har ytterligare en tillhörighet utöver den med sin familj.

Min övertygelse och mitt hopp är att barns status skall höjas och att förskolan och skolan skall ses i ett sammanhang där man respekterar och vill möta barn och ungdomar i sin samtid. Att man satsar på kvaliten helhjärtat och inte låter pedagoger arbeta i motvind med att lösa uppdraget.
I min drömförskola och skola finns det en genomtänkt ledning, engagerade och proffisionella pedagoger, goda miljöer, bra gruppstorlekar och ett solidariskt och nyfiket arbetsätt där alla är viktiga.
Tänka sig så mycket trassliga tankar jag kunde finna när jag satt och reflekterade!
Tänk gärna vidare på dem.

Kunskap

Hittade följande citat av naturvetaren Richard Phillips Feynman amerikansk Teoretisk fysiker:

" Ser du fågeln? Det är en trast. På tyska heter den Drosseln,...Men även om du kan fågelns namn på alla världens språk så vet du ingenting om fågeln - du vet bara något om andra människor; vad de kallar fågeln.
Trasten sjunger, lär sina ungar flyga, flyger väldiga sträckor, finner sin väg osv...
Det är en sak att veta vad något heter, men något annat att beskriva vad som händer."



JAG TÄNKER DÅ:
Att detta ger mig en plattform för att förstå hur barns utforskande skall värderas och ses som en tillgång till läroprocesser. Att för mycket ensidig inhämtning av faktakunskap inte leder till ökad kunskap utan till en begränsad kunskap. För att kunna beskriva vad som händer behöver man ha skärpt sitt öga. tittat, upplevt, uttryck,  erfarit och reflekterat. Man behöver dela sina intryck med andra, ställa sig hypoteser och utforska. Här blir projektarbetet en ingång till ett fördjupat lärande till skillnad från förmedling av kunskap.

Underbara Gunilla Dahlberg!

Har ännu en gång fått förmånen att få lyssna till Klokhet och erfarenhet som ger mig så många tankar. Denna dag gav mig mycket att bita i både när det gäller lärarrollen och den reviderade läroplanen men också när det gäller synen på barn och kunskapande.

Lärandet & Leken

Har själv funderat mycket på hur man slänger sig med begreppet ”det kompetenta barnet"

Blir barnen kompetenta av sig själva? Eller hur kompetenta kan barn bli? Vilken roll skall läraren ta? Detta är viktiga frågor och jag tror att många med mig tycker det är svårt. Då är det så befriande att ta in Gunillas resonemang kring det kompetenta barnet. Hon lyfter upp lär miljöerna och att pedagogens ansvar blir att skapa miljöer där barn blir kompetenta, där leken har stort utrymme. Hon ställer sig frågorna: Kan vi använda leken? Kan vi kombinera leken så ett lekfullt lärande uppstår? Jag tänker att genom detta så kommer vi nära barnet för leken och fantasin är barnets närmaste språk och den rikaste källan till kunskap. Genom leken och fantasin skapas de djupaste spåren i barnet - där samlas minneskunskapen.

Visst minns vi alla våra barndomars lekar, där vi laborerade och fantiserade. Där vi gjorde erfarenheter och byggde nya sanningar. Ibland är de lustfyllda och ibland skamfyllda. Men alltid lärorika och ger både teknik, erfarenhet och kunskap.

Jag ser idag när jag observerar barn hur de börjar i ett utforskande hur det går över i en lek, kanske först ensamt men sedan i ett utbyte med kompisen och att det sedan blir ett utforskande igen där barnet plockat till sig nya erfarenheter att undersöka genom den inspiration som kamraten givit.

Miljö och förhållningssätt

Verkstaden som en pulserande medelpunkt, lyftes upp som en viktig lär miljö. Detta värmde mitt hjärta, för tänk att som barn få kliva in i en verkstad som ligger öppen och tillgänglig - hur kompetent blir man inte då? Detta är något som vi försöker skapa på våra förskolor där jag arbetar men det är inte helt enkelt. För hur skall du vara som pedagog där? Hur kan du visa och locka in barnen utan att ta över och reglera barnens undersökande? Hur får man barnen att inte "bara kasta" ut sakerna? Hur lär man barnen att bli kvar i de olika miljöerna som ställts i ordning? är frågor som vi ofta brottas med på min arbetsplats.

Här fick jag ett par underbara meningar att grunna på: ”Hur har barnen blivit involverade?" - när vi tycker att barnen inte är intresserade. Och när vi känner att det är svårt att locka med sig barnen i projektarbetet och funderar på om vi valt fel väg: ”hur kan vi förföra barnen in i projektet" Jag tänker att detta är en av de vikigaste frågorna i vårt arbete med barnen. Pedagogens roll - vi kan jobba hur mycket som helst med miljöerna men går vi inte till botten med vår egen roll som pedagog och utmanar den så kommer varken projekt eller miljöer bli de lärande arenor som vi tänkt oss.

Avslutar denna reflektion med följande citat som vi fick ta del av denna underbara föreläsning:

"I en miljö spelar personer och objekt rollen av öppnare och stängare av dörrar, gränsvakter och förbindare, upplösare av förbindelser som navigatörer" Gilles Deluze

Detta tål att klura vidare på...................................

Föreläsning C Fabbi

Har varit på en mycket inspirerande dag och kväll. Detta väckte många tankar  hos mig – vad är det jag går i motstånd till? Vill jag att barn och ungdomars lärande skall omfatta en helhet eller delar?

Jag har idag suttit och arbetat med en studiedag kring läroplanstilläggen för förskolan tillsammans med kloka kollegor – jag ser så tydligt att mina nya kompetenser i min atelieristautbildning gett mig  mycket mer komplexa ingångar  och Cristian satte snurr på mig ordentligt.

Jag funderar  kring lärandet och när jag nu läser Gregory Bateson så blir det så synligt för mig – Vi måste gå i motstånd mot – Lärandet som ett uppdelat fenomen som läraren styr –  Mot att "skapanadet" eller estetiken blir en slag parallellprocess som man tänker sig kan användas för att det blir ”roligare att lära andra saker” eller skall ”passa flera" - Att man förminskar projketens viktig roll som  lärandeprocess för att ge plats för "mätbar" kunskap som kan utvärderas på ett "linjärt" sätt . Vi måste lyfta den pedagogiska dokumentationen som det verktyg som vi använder då vi skall utvärdera och analysera det barnen gör i projketarbeten.  Vi måste mobilisera oss och stå nära barnen och lyfta deras teorier och tankar och göra de tillägg som gör att de kan fortsätta att utveckla och utforska sin omvärld i ett meningsfullt sammanhang.....

Bateson skrev bland annat " Bryt det mönster som binder samman delarna av det som skall läras så förstörs med nödvändighet all kvalitet" 

Ja kanske är det så att medlet mot dåliga resultat i skolan inte är att bryta ner ämnena i fler mindre delar där lärare skall vara mer effektiva, styrande och hålla diciplin, kanske ger det mer att se till att skapa mönster genom att låta praktisk kompetens vävas ihop med teorier i ett sammanhang där barn/elever kan få forska utifrån sina intressen tillsamans.

Min Logg – Blogg - process genom samtidskonsten!

Jag har ett långt förhållande till konst som betraktare – jag har alltid varit intresserad, njutit konst och försökt skapa konst. Bilder är och har varit en inspirationskälla för mig i allt. Men det inte förrän nu jag fått upp ögonen för nutidskonsten och den lite mer metaforiska konsten. Detta möte har berikat mig och mitt senaste besök var på Moderna museet i Stockholm där jag var för första gången en kylig februaridag. Besöket väckte många känslor och gav mig många reflektioner. Först så möter man den underbara utställningen ute Ur Moderna Museets samling: Paradiset, 1966
 Niki de Saint Phalle och Jean Tinguely/BUS 2010. Med färgstarka skulpturer som stod där i ett fanatiskt sammanhang och i ett vintergrått dis med utsikt över fjärden. De sprider glädje och livslust i både sina runda former och mustiga färger.

Sedan fann det en härlig spegel installation vid entrén, där glasfasaden möter ett rum ute där speglar förändra vinklar och får en att fundera på vad som är spegelbild eller inte spännande speglar ger verkligen olika perspektiv.

När jag sedan inne i byggnaden mötte utställningen av Eva Löfdahl

http://www.modernamuseet.se/sv/Stockholm/Utstallningar/2011/Eva-Lofdahl/

 Jag upplevde en otrolig känsla av kreativitet och upplevde att installationerna var så spännande och mångbottnade. Att fundera och utmanas av vinklar, skuggor, det oväntade och dubbelbottnade gav en stark förrinnelse av kreativitet och upprymdhet men efteråt var jag helt matt, orkade inte ta till mig mer kände att jag behövde bearbeta i lugn och ro. Jag upplevde ett flow och att hjärnan gick på högvarv och kände att vi som pedagoger borde ta tillfället i akt och möta konsten för att kunna utmana barnen. Jag och min kollega kom fram till att vi borde i vår roll som pedagogistor se till att pedagogerna ges möjlighet att möta det oväntade, det kreativa och de olika konstarterna mer. Att det skapar reflektion och öppnar upp för tankar och kreativitet. Vi funderade mycket över hur man kan bli utmanad som pedagog och över att vi behöver lyfta in konsten mer i förskolan.

”Utställningen på Moderna Museet är retrospektiv och samtidigt i högsta grad samtida. Eva Löfdahl gör ett omfattande nytt verk, en installation där tentakler, spröt och byggelement förgrenar sig i en rumsstruktur som också inkluderar tidigare verk. Installationen är en plats och innehåller flera tidsskikt med olika innehåll. Lågenergi och dynamik. Allmänna modeller och tillämpade. Framkallning och prototillstå

nd.”

”Valet av material är i första hand ett val av arbetsmetod för att formulera ett innehåll.”

Jag tror att man genom att skapa utrymme för konsten mer i samhället så ger man människor fler tillfällen att bli berörda och göra tankevändor. Man blir mer kreativ och ser fler utvägar och ingångar till att lösa problem och tänka på nya sätt. Detta är som jag tänker nu viktigt att främja hos våra barn och ungdomar, de behöver kunna se på problemlösningar med ett kreativt öga och en känsla av att detta kan man göra. Det finns mycket att ta tag i både i samhället och i världen där dessa förmågor behövs. Hitta alternativa bränslelösningar, lösa svälten, medla vid konflikter osv. Det är inte utan att man blir förtvivlad över hur man tar bort mer och mer av de skapande ämmnena i skolan och att man på förskollärarutbildningen inte får något alls om man inte valt den inriktningen. Detta var mina tankar och jag får säkert tillfälle till att utveckla dem vidare.

Reflektion efter Tarjas föreläsning .

Ateljeristans roll – Hur gör vi den till vår?

Hamnar i tankar kring bilderna som barnen skapat av ljuslangarna, att de tecknat alla dess små lampor ett sätt att bearbeta en stark upplevelse. Att få vara i ljusslangar med kropp och själ. Bada i ljus, smaka ljus detta ger många dimensioner tänker jag.

Mötte pedagoger idag som visade bilder som barn tecknat av kinesiska muren. Barnen funderar över dess storlek och ett barn har en teori, att den syns från Rymden. Barnen har fått tillgång till bilder av muren och tecknat av den. Ett av barnen har noga ritat ”staketet” runt muren. Jag tänker att dessa upplevelser och resonemang som man sedan tecknar ner, ger barnen möjligheter att skapa teorier.

Genom att uppleva skapas teorier, att erfara ger en ingång till undersökande.

Kanske är det dessa detaljer pedagogerna skall utmana.

Tänker också att man i denna barngrupp skulle kunna arbeta med ideogram, så som Tarja visade bilder på. Att alla barnens bilder av kinesiska muren kunde ritas på ett stort ark där olikheten och deras olika strategier och teorier blev synliga.

Från osorterat till sorterat och fram emot fördjupning ack så svårt – men den stora utmaningen framöver.

Var också inne och tittade på So Le Witts verk. Hittade en crazy länk:

http://edwardlifson.blogspot.com/2008/06/do-it-yourself-sol-lewitt-wall-drawings.html