Grupp Träff i Mölnlycke 27/1

Grupp Träff i Mölnlycke 27/1

Vi samtalade om mötet med Petras tavlor på konstepidemin och vad det besöket gav oss för tankar. Vi upplevde att det är oerhört stimulerande att diskuterar konst och dess påverkan på oss. Att vi har så olika ingångar och tankar om samma tavla och att det är befriande att olikheten finns.

Vi hamnade i vårt samtal i att barnen behöver möta bilder och konst men också få arbeta med sina bilder.

Vi tänkte lite kring de olika verken som vi tittat på och om hur vi kunde tänka oss att arbeta med barnen kring dem. Vi såg många olika möjligheter men valde till slut ut den stora tavlan med ”flicka och kattdjuret” Vi tänkte att den visar på många olika tolkningar. Den kan visa sorg, vänskap, längtan, tröst som vi ser det men hur kan barnen tänka kring den tavlan.

Vi tänker oss att vi kan samla barn kring en bild av verket och arbeta på lite olika sätt.

En metod kan vara att välja ut olika föremål som taktil har olika egenskaper tex. en bit päls, en taggig boll, sandpapper, något blankt, och be barnen välja ut det som de tycker symboliserar det som de känner när de ser på tavlan.

Olika lukter som man tänker passar ihop med tavlan vanilj, kanel, kaffe, ketchup, potpurri…

En annan metod kunde vara att ha olika instrument och se vilka ljud man tycker passar ihop med tavlan.

Man kan samtala om: Var tror du flickan befinner sig? Hur tror du hon känner sig? Hur tror du att det kommer sig att hon står där? Vad tror du hon och katten gör sedan – vad hände sedan?

Man kan be två barn gestalta tavlan kan ni stå så som de står på tavlan.

Flickans ansikte syns inte, kan barnen måla hur de tror hon ser ut i ansiktet?

Vi tänker att man kan arbeta med många olika aspekter genom att bearbeta ett verk så här.

Man får ingångar till samtal om kärlek, vänskap man kan reflektera över olika känslor hur det känns och vad man kan säga. Barnen ges tillfälle att tänka och skärpa ögat, fantisera, lyssna på kompisens tolkning, associera kring olika saker och symboler. Men det kan också vara spännande att se hur de yngsta barnen kan reagera i mötet med denna tavla. Kan man låta dem utforska den med olika uttryck?

Vi beslutande oss för att till nästa gruppträff pröva en dela av dessa metoder och se hur det blev. Att vi beskriver och visar vad som hände. Vi tänker oss lite olika åldergrupper och vill fundera tillsammans på arbetet.
Länk Petras konst: http://hem.bredband.net/petraboren/

Fotot som makt - mina tankar

Processdagbok 2010-12-12

Dialog kring fotografiets makt

Mia Andersson

Den spännande reflektionen kring fotografiets makt väckte tankar hos mig som jag vill försöka bena i. Jag tänker på det budskap jag vill sända ut och syftet med fotona som jag tar på barnen och de processer som pågår i lärande miljön.

Jag tänker att den etiska diskussionen måste föras nogsamt när jag/vi gör våra pedagogiska dokumentationer.

DEN BILD VI VÄLJER ATT VISA/DOKUMENTERA - STYR HUR BARNEN UPPFATTAR VARANDRA.

VILKEN BILD VILL JAG SYNLIGGÖRA?

Jag tänker att jag/vi kan hamna i att visa det ”jag/vi tycker är det rätta” vi gör hela tiden urvalet och det är viktigt att tänka kring det.  

Kan man se makten i våra foton på barnens lärandeprocesser?

“Det som inte syns – finns det?

Lever vi värdena och den demokratiska processen?

Detta samtal om fotot som maktstruktur behöver pågå sida vid sida med vår pedagogiska dokumentation tänker jag.

Och dialogen om maktens historia och dokumentationen utifrån pedagogiken ser kanske olika ut, eller?

Dokumentation har varit en grundläggand del av vår evulotion.

Det är ett verktyg som ger näring åt vår forskning, vår uppmärksamhet och vår önskan att upptäcka.

Observera och dokumentera är strategier för ökad förståelse och för att upptäcka, främja sätt att resonera och se processerna för inlärning. Detta är mycket rika aspekter av lärande.

                                      (Vea Vecchi2003) Ur boken In the spirit of the studio

Hade vi inte dokumenterat små barns känsloliv så kanske vi fortfarande hade opererat dem utan bedövning. Hade inte forskarna dokumenterat hur barn lär sig kanske vi fortfarande hade trott att vi kan skrämma barn till att lära sig, slå dem för att få dem att lyda. 

Vad är vår tids paradox?
När vi sedan skall skriva text och skall beskriva så kommer nästa maktstruktur in - ja detta känns svårt tycker jag.

Pedagogisk dokumentation och vem har kommit långt?

Processdagbok

12/12 2010

Reflektion utifrån Pernillas föreläsning

Mina tankar kring pedagogisk dokumentation, och tankarna om ”det rätta sättet” är många och snåriga och inte blir det lättare.

Men jag tänker att jag vill reflektera över det för att se om jag kan samla mina tankar.

I dokumentationen kan jag se olika saker och det ser olika ut

beroende av vem/vilka som tänkt kring observationen – vad har vi varit i tillsammans, vad händer, vad gör barnen/barnet. Det kan vara ren observationstext, bilder, film mm.

Ibland är det så att bilderna visar ett förlopp och dokumentatören valt att berätta i text att detta har hänt.

Ibland har en person suttit och reflekterat ensam – är det då en pedagogisk dokumentation?

Ibland ser man processer tydligt, kan följa barnens resonemang, pedagogernas tankar och utmaningar beskrivs och ibland även föräldrars tankar.

Är det någon skillnad?

Vilket är rätt sätt?

Finns det något rätt sätt?

Vem har kommit långt?

Kan man komma kort?

Jag tror inte att det spelar så stor roll om man ser varje steg som en del i processen. Att en ensam pedagog börjar tänka kring något och sedan lyfter det vidare är viktigt! Jag såg det här och tänker så här – hur tänker ni/du om detta? Med en sådan fråga förvandlar man ingången radikalt. Den kan ges till barnen, kollegorna, föräldrarna eller andra i förskolans närhet och öppnar upp för lyssnandet.

Vea vecchi har mycket spännande att säga om pedagogisk dokumentation

En dokumentation är som ett filmmanus bearbetat av många

 – det skall vara lätt att förstå även om man inte var där.

En dokumentation som bara dokumentatören förstår är subjektiv

                                                                               (Vea Vecchi Göteborg 2000)

Jag tänker att man måste börja någonstans och att man behöver göra sin egen resa in i lyssnandet. Det är kanske så att pratet om att ”kommit” långt eller tänka ”rätt” hämmar lyssnandet – kanske är det så att den personen vi tror ”inte har kommit så långt” är den som har det tillägget som hjälper oss framåt. Jag tror att goda smittor och att man i det solidariska lärandet når en fördjupning av både arbetssätt och synsätt på barns lärande och utveckling.

Leransikten!

Härligt att få arbeta med leran. Att i gruppen skicka runt ansikten och sakta lägga till detaljer gav många tankar. Hur man kan låta barnen arbeta mer i tillsamans projekt i skapande. Ge den kollektiva processen ett värde - detta tror jag ger barnen många viktiga erfarenheter i att:
Vara i dialog och låta olikheter och tolkningar ta plats, att känna styrkan i att mötas i fantsifulla uttryck, att skärpa ögat se likheter och olikheter i hur man kan arbeta fram detaljer, låna kompetenser och lära nya tekniker/

Smetig trollslända

Smetig Trollslända
 - Sketchbook.pro - spännande program att testa!

Atelje reflektion - utdrag ur processdagbok

Jag fastnar mycket i min dialog med Reggio i att den kollektiva processen syns så tydligt – men jag upplever att just i det estiska rummet så är skapandet individuellt speciellt i miljöer där man inte tänkt in processen tillsammans. Genom miljön kan man öppna upp och erbjuda en närhet och fördjupning. Att se till att tillgängligheten, genomskinligheten, att många möjligheter erbjuds på hela avdelningen främjar barns lånande av kompetenser av varandra. Barnens kompetenser glimrar inte om inte det finns utmaningar, estitik och möjlighet till fördjupning tillsamans med andra.

Jag tror inte att lugn och ro skapas av avskildhet. Avskildhet kan istället ta död på kreativiteten – Genom att stänga fönstret så stänger man barns utrymme till dialog och visuell kompetens tänker jag.

Ateljén för mig kan vara var som helst där barnen ges möjlighet till kreativa

Processer, ute som inne. Jag ser förskolan som ett stort kreativt tempel om vi som pedagoger gjort rätt tillägg. Om vi ser, lyssnar och förstår att barnen inte ÄR utan BLIR i ett sammanhang. Utifrån det får man tänka – vad kan barnen bli i denna miljön? Vilka uttryck för de erövra här?

Magisk upptäckt i skogen

Att låta en skalbagge klättra på handen, studera dess glittrande skal är ett möte som inspirerar!