Hållbarhet = Bärkraftig - Hur kan vi tänka om hållbar framtid och kontinuitet?

Mina första trevande tankar
Började mina reflektioner utifrån Reggio institutets dialogdagar i Södertälje dit jag åkte med kollegor från stadsdelen. Vi står mitt i uppstarten av ett " Remida" inspirerat Kreativt återvinnings center i vår stadsdel och ville få men oss viktiga tankar hem. Jag blev utmanada av min kollega Erika att gästblogga på hennes blogg: Lärande framtid
Det var bra - efter att ha skrivkramp länge så väcktes en lust att skriva igen. Jag tänker att jag vill fortsätta mina reflektioner kring hållbarhet...........
Hållbarhet är lika med bärkraftighet = sant

Jag älskar de utmaningar jag får som vänder på mitt gamla för givet tagna resonemang och Harold Göthtson och Birgitta Kennedy från Reggio Emila institutet gjorde just dessa tillägg  som fick mina invanda tanke mönster skapa ny spår. Jag tänker att begreppet hållbarhet för mig innan hade varit så starkt förknippat med hållfasthet - ett samhälle som skall hålla för många generationer osv
Men genom att få med mig tillägget BÄR KRAFTIGHET just att det skall bära oss in i framtiden påverkar mig starkt. Det innebär,  funderar jag vidare att vi måste bilda bärkraft i det vid åstadkommer, vi behöver ställa oss frågan kommer detta bära oss vidare?
Inte att det skall ligga fast utan fungera över tid på samma sätt för då blir det som en blöt filt som ligger tungt och vänder sig till de som redan är förtrogna och ligger under filten.
Våra gemensamma ställningstagande och våra handlingar behöver istället vara i symbios med skeendet och sammanhanget. Vi behöver ställa oss  frågor såsom  Får vi ändra oss? Kan man vara hållbar över tid? Vad innebär det i så fall?
Inför vårt arbete med att skapa ett kreativt återvinningscenter i stadsdelen behöver vi, tänker jag nu,  ta oss en funderare över:

Hur syns det sammanhållna? Hur kommer det till uttryck? Hur kan vi skapa förbindelser? - för mig kretsar det mycket runt social hållbarhet. Vilka gemensamma ansvar och ställningstagande tar vi i ett närsamhället, i skolan, i förskolan ? kopplar vi ihop delarna till en helhet ?
Inne i mig växer en förankring och ett tillägg som jag bara nosat på men nu blir medveten om att jag försökt uppnå i mina olika roller inom pedagogiskt arbete. Vikten av att signalera TYDLIGT det meningsfulla i det vi gör detta behöver vi göra i alla led och i alla frågor för det ligger till grund för VAD vi låter komma i fokus.
Får vi våra ställningstagande att synas i meningsfulla sammanhang och vara just den där bärkraftiga plattformen så tror jag att vi skapar kontinuitet för framtiden. Kan ett kreativt återvinningscenter vara en sådan plats?
Inramningen vi skapar runt om oss påverkar - syns vår kontex, det syns i vårt ställningstagande och i hur vi kopplar ihop verksamheter mot varandra i ett gemensamt tänkande och handlande -  Detta är viktigt att göra med lyhördhet och ett tillvaratagande av det pågående,  så vi inte hamnar i att pressa in i en redan fastställd ram.
Genomsyras vårt arbete av dessa ställningstagande - Kan vi sätta ord på hur vi kan påverka för hållbarhet i alla dimensioner - Då känns det mer hoppfullt fast att vi lever i en förbrukad värld.

Vill avsluta med två för mig tänkvärda frågor från Dialogdagarna

"Hur undviker vi att bli introverta i vår övertygelse?"
"Hur blir man en demokratisk mötespunkt?"

Fortsättning följer ........

Pedagogisk dokumentation som ett redskap för demokrati

På dagens SETT mässa fick jag förmånen att lyssna på Cristian och Simon som berättade om arbetet med dokumentation och barns möte med en plats - den gamla teatern i Luzzara. Vi fick ta del av en underbar film där barnen erövrade ytan på teatern. Detta väckte tankar hos mig:

  Vad händer i barns möte en plats? Hur erövrar barnen golvet, rymden, tomrummet, rörelsen, ljuden? Hur ser barns olika strategier ut? 

Tar vi oss tid att stanna och återbesöka platser? 
Ger vi processerna tid och låter barns forskande vara i ett varande och inväntar deras Hur frågor.......

• Vad händer i efterreflektionen? Pedagoger i mellan och när barnen får återuppleva film och bilder på förskolan . jag tänker att då får barnen möjlighet att landa och vidareutveckla de processer det varit i. Den kollektiva processen blir mer synlig här de verbala ihoplagningarna träffar de nya erfarenheterna och barnet skaffar sig en förtrogenhet som den delar men sina kamrater och pedagoger. 

Tack för dessa tankesnurrar 

Bygga för lärandet

Skapar en mötesplats där vi kan mötas kring det livslånga lärandet ....... Vilka frågor behöver vi belysa ? hur kan en stadsdel sluta upp för de ungas lärande ..... Skall bli spännande att mötas här
Läste ett fantastiskt citat ur Modern barndom av Sven- Eric Liedman :

" Hungern efter kunskap väcksnär det närliggande blir främmande som en saga och det avlägsna görs hemtamt. Grannskapetcoch den yttre rymden måste genomsyra varandra, nutiden och urtiden byta plats. Den förmåga som framför allt måste odlas är förmågan att ställa frågor. Den bästa läraren är den som får eleverna att formulera problem, inte att utvecklas till svars maskiner"

Så klokt och viktigt hur skapa de frågorna?

Hur kan våra miljöer och bemötande bidra?

Mötet med teknik behöver ske i relation.....

Idag hade jag förmånen att lyssna till en kollegas beskrivning av arbetet med de yngsta barnens relationer, förskolan som en välkomnande plats där IKT har en naturlig plats mitt i görandet.

Hon beskrev hur arbetet med barngruppen blev till i ett sammanhang av lyssnande och utmanade. Där barns lek och utforskande av sitt nyfikenhets fokus hela tiden var i rörelse. Barns berättelse om fåglar och livet......så mycket värdeskapande som pågår i barns berättelser, rummets materialitetet och leken. Hur kroppens språk bidrar och vikten av att det måste få ske i en rörelse. Små barn erövrar lärandet med hjälp av sina kroppar. Men det nuddar hela tiden vid känslan och sinnenas språk

"Lyssna och se barns olika strategier och låta det bli ett spirande och smittande även kring normer och värden"

Det handlar mycket om :
Att skapa demokratiska mötesplatser, återkoppla, leka tillbaka, utmana och tänka vidare. 

Genom att låta barn uppleva och utforska med sina kroppar, använda sig av lera, ljuset, reflexionen och projektionen så skapas livsrum för lärandet. 

Så skapar man ett välkomnande av barnet där tekniken i detta fall - I pad och projektorn är med och iscensätter rummet och sammanhanget. Dessa tvååringars sammanhang var att möta det de visat sitt intresse för under promenaden i närmiljön.  I detta fall  var det träd och fåglar , och pedagogernas utmaning var att i spännande sammanhang skapa mötesplatser i rummen.

Där kunde barnen återuppleva skogsturen genom projicering med hjälp av IPAd och projektor. Där fanns det utmaningar som handlade om barnens funderingar och att leka tillbaka. Material i form av ull, fåglar pinnar, lera, bilder så barnen kunde reflektera och bygga vidare på sina erfarenheter och kunskaper. Hela tiden uppstod nya frågor, fördjupningar och barnen visade vägen vidare in i det projekterande arbetssättet.

Tack förskolan Stella och Anna Karin att ni delade era erfarenheter!

Att bli välkomnad

Ett härligt mars möte på Arcobaleno i Guastella reflekterar jag över att det känns viktigt att bli välkomnad.

Att när man kliver in på gården så ser man spår av barnen. Barnens spår lockar dig vidare in i huset.

För mig är det en viktig gest och ett viktigt ställningstagande. Här är barnens plats....här lämnar barnen spår.

Det som var extra gott vid detta fjärde möte med denna fina förskola är att spåren av jordbävningen nu inte syntes mer. Den stod där nyrenoverad och fin för att ta emot och välkomna alla!

Kärt återseende

Idag var jag på återbesök  på ReMida centret i Reggio Emilia. Det väcker varje gång så många tankar i mig jag tänkte dela dem med er här:)
REMIDA- en poetisk ingång  till materialet och materia att det kreativa möter poesi.
Jag får alltid så många frågeställningar och reflektioner när jag möter detta otroliga arbete:
En fråga som vi skapade idag var-

Hur kan man spara staden  från  skräp? 

vilket liv kan skräp tillskrivas och hur bidrar Remidas handlingar till materialets återfödelse?

Hur skapar man hållbara sammanhang och en hållning där hela tiden fokus ligger på att skapa den bästa skolan för barnen

Jag fundera mycket på hur man kan bygga en förskola och skola för framtiden. Hur kan en vision och ett inre arbete med" värden och pedagogisk hållning ge kraft in i ett utvecklings arbete? 

Jag fick förmånen att lyssna till Hans Åke Scherp och han  gav mig ytterligare några pusselbitar att ta med.

Han gav en mycket bra beskrivning om hur helehetperspektv påverkar det lärande som läraren organiserar för.

Men han lyfte också hur det finns en skillnad på hur en förskola/skola styrs

Att det av STÖRSTA VIKT att styrningen kommer innifrån - för då skapas Lust att lära - i dialog med andra i förtroende - och i ett MEDSKAPANDE sammanhang.

Sker styrningen från ett utifrån - perspektiv så  sker detta på en plattfrom där kontroll, krav, betyg, inspektioner styr verksamheten -

Om man tappar bort lärandet i ett sammanhang där  lärandet bor i relationer och djupet av den kunskap som erövras hänger samman och skapar förbindelser så tror jag att resultaten kommer fortsätta gå ner. Om inte man har skapat sig ett förhållande till  sin kunskap så är det oerhört svårt att få barn att bli motiverade. Det är viktigt att den organisation man skapar ihop med barnen har det djupet. 

"Har man ingen vision eller ett för hållningsätt som stödjer de värden man vill skall råda- så ropar läraren på regler och rutiner"

Jag tänker att vi genom att  noga låte de värden vi förhandlat fram tillsammans hela tiden ligga till grund för våra handlingar, organisation, förhållningsätt och värderingar så skapar vi en tydlig ram för förskolan/skolan.
För att göra detta så behövs en tydlig ledning, ett gott arbetsklimat därr alla är medvetna och agerar utifrån att VI ÄR VARNDRAS ARBETSPLATS. Där måst finnas tid för reflektion, kritisk granskning och posetiv feedback. Där måst finnas en nyfikenhet och yrkesstolthet.
Vidare tänker jag att man behöver ställa sig på en gemensam plattform från vilken man blickar ut och framåt och där man bygger en förskola/skola för alla - och där det är viktigt att DU är DEN DU ÄR!

I arbetet med att skapa en lärande organisation i alla nivåer är det lätt att skapa "sanningar" som bara är sanna och kända för några få. Alla äger inte frågorna och har inte erövrat och blivit delaktiga i  arbetet. De som bär arbetet måste vara de som har varit med och tagit fram det. Det måste skapas utifrån en praktik där kollektivet är viktigt, där man lever som man lär, där beslut och styrning andas och lever den värdegrund som man tagit fasta på och beslutat om, annars faller allt som ett korthus så fort och arbetet får starta på nytt. 

Att göra etiska val

......I valet av program för föräldrastöd och uppfostran måste vi våga utvärdera innehållet och kontrollera att metoderna stämmer överens med vår människosyn" I GP debatt den 2 januari lyfte Jojo Tuulikki Oinonen viktiga aspekter i mötet med "fortbidlningar för föräldrar" Detta är något som jag själv länge grunnat på sedan jag första gången stötte på dessa. När jag läst igenom vissa av dessa så ser jag tyvärr att inte alltid de metoder som tas fram och ges som exempel till föräldrar stämmer överens med den värdegrund som jag valt att axla. Jag är glad att denna artikel skrivits för då får vi en ingång till att gå i dialog kring människosyn, och värdegrund. Hur ser vi på barn och dess fostran?
http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.2227210-uppfostran-borjar-i-vardegrunden

Det som glädjer mig är att man börjar diskutera de olika teorier som faktiskt ligger till grund för de val om HUR MAN SER PÅ BARN OCH FOSTRAN.......Att titta kritiskt på färdiga program och metoder är av största vikt speciellt om man som kommun eller stadsdel tar till sig dem. Stödjer de den människosyn vi säger oss arbeta mot?
efter att läst denna artikel flera gånger så gick jag även in på Det goda föräldraskapets hemsida, det är ett projekt kring föräldrastöd i Kronobergs kommun där den humanistiska människosynen är i fokus.http://detgodaföräldraskapet.se/
För vad vi än tänker kring föräldraskap, uppfostran och mötet med våra unga så är jag övertygad av att det krävs en humanistisk ingång där respekt inte kommer ur skam utan där man i mötet med andra människor i dialog, med tillit och där relationer är viktiga både som trygghet, stöd och förebilder. Föra att bygga ett samhälle så behövs starka tillitsfulla relationer där man ser, kan hysa överseende och stödja varandra inte straffa, träna bort oönskade betenden och skapa en känsla om misslyckande.