tisdag 13 december 2011

KREATIVITET

Härligt med kollegor som utmanar! Denna utmaning fick mig att plocka fram mina anteckningar från en av Vea Vecchis föreläsningar jag varit på. Kreativitet faller inte ner från himmelen:

Hon satte då snurr på mina tankar kring hur man kan tolka kreativitet......
Hennes övergripande fråga var "Hur kan pedagogen/pedagogiken påverka kreativiteten" Hon gav massor av infallsvinklar och sådd många frön hos oss som lyssnade Hon menade på ATT:
"Kreativitet är lika med den process som ger liv åt en produkt"
Man får smaka på detta många gånger "GER LIV ÅT EN PRODUKT" Att processen ger livet......kittlande tycker jag.

Hon nämnde också Henri Poincaré, som var en fransk matematiker, fysiker och vetenskaps teoretiker. och sagt följande om kreativitet:
" kreativitet innebär att föra samman redan existerande element med nya kopplingar" Här tänker jag också att det är ett sätt att förtydliga att processen är viktig att det som sker under tiden är av största vikt och att genom att föra ihop de olika saker som sker så ökar kreativiteten - blir min tolkning. Men tänk gärna vidare på den eller förkasta den!

Men det finns också en skrämmande sida av kreativitet - den kan ses som ett hot! Är den rent utav farlig? Vea menade på att den kan vara obekväm, flexibel, nyfiken, kritisk kanske lite av en revolutionär för den är inte rädd för överheten och är mycket demokratisk och detta kan vara farligt speciellt där man premierar LYDNAD. I totalitära stater så sätter man konstnärer åt sidan!

Hon gick vidare i sitt resonemang med att "Barn kan vara obekväma"
" Att barnen kunde bli som immigranter i vårt samhälle - vi vill sätta in dem i våra vuxna regler"
Vuxna söker efter integration och ordning - Barnen säger Kreativitet och förnyelse! Så utmanande att grunna på tänker jag Hur ser det ut i vårt samhälle? Hur kan man som pedagog ge barnen de rika erfarenheter som krävs och som gör kreativiteten aktiv utan att förkväva den?
Men jag tänker genom att ha tillit till att olikhet är en tillgång och genom att öppna upp för detta så kan man skapa en ny värld. Att jobba mot att som pedagog skapa förbindelser mellan de olika språken och ge barnen möjlighet att bada i upplevelser för att skapa intresse och därigenom också låta kreativiteten får blomma!

fredag 9 december 2011

Att vara i det Okända

Har i mitt möte med pedagoger och blivande atelierstas reflekterar över olikhet och känsla av att vara i det okända – i ett slags ”ingemans land” där man inte vet hur det kan bli!
Detta skapar pirr imagen, väcker frågor, reflektioner, ibland är det en provokation och kanske bottnar det i rädslor tänker jag.
Våga vara i det osäkra vad innebär det?
Jag tänker att det är olika för oss alla. I ett arbetslag kan det finnas många olika tankar, effekter, känslor och rädslor av att våga vara i det osäkra och det kan ge många olika uttryck!

 I publikationen från skolverket: Den andra möjligheten
       estetik och kultur i skolans lärande /Amelie Tham

”Många förskollärare och lärare som prövar att arbeta utforskande, med
estetisk gestaltning, konstaterar att de inte kan gå tillbaka till sina tidigare arbetsrutiner. Frågan är varför? Vad är det egentligen som har hänt?
Pedagogerna får omskakande erfarenheter som går mycket djupt.
Erfarenheter som verkligen förändrar deras syn på vad barn kan, på vad
kunskap är, hur kunskap växer fram.”  Ebba Theorell/ sid 52

Harold Göthson beskriver i samma publikation

”– Men att våga vara i ”osäkerhet” har inget att
göra med förvirring, eller att all ordning ska lösas
upp. Tvärtom kräver det enorma förberedelser om
man ska arbeta i denna ”osäkerhet”. Vi behöver,
som pedagoger, förbereda oss både på att kunna
uppfatta det vi förväntar oss och på det vi inte vet”
                                                                              Harold Götsson / sid 52

Från samma skrift har jag hämtat detta citat nedan som jag tänker beskriver  tankar om  att ta vara på olikhet – jag funderar då över att om man verkligen lyssnar på varandras tolkningar då får hela reflektionsarbetet en ny dimension. Är det så att vi ofta sitter och försöker tänka ut nästa utmaning till barnen och hitta vår gemensamma plattform där vi tar nästa steg tillsammans och överens?

”Pedagogerna i Reggio Emilia brukar säga att
människor bara kan närma sig en förståelse av
verkligheten genom att vara delaktiga i varandras
tolkningar. Bara så kan vi förstå vidden av
den möjliga förståelsen av verkligheten. Vi ska
inte, som i mer traditionell undervisning, försöka
forma varandra att förstå verkligheten på samma
sätt. Tvärtom ska vi utnyttja mångfaldens olika
röster, hela den komplexiteten.”

”Jag ser att i Reggio saktar pedagogerna ner farten när de möter
motstånd. De är inte rädda för det.”
                                                                                    Ebba Theorell Sidan 52
Detta väcker så mycket tankar hos mig både kring rädslor och möjligheter, makt och motstånd och tillblivelser och möjligheter……
Min  reflektion är nu Varsamhet – att varsamt möta dessa reaktioner och inte bara se på symptomen utan lyssna innåt och fråga, vara nyfiken och välkomna olikheten.