Om delaktighet och mångkulturalitet

Får gåshud när jag tog del av detta - skapade så många tankar hos mig!
Vill gärna dela med mig och låta er beröras av detta arbete med, som jag ser det - delaktighet, kultur och värden! Eller vad väcker det hos dig?
Klicka på länken nedan:
En stund med Leonardo!

Kunskap skapas i ett samspel................

......mellan barnen, de vuxna och miljön. Här tänker jag att projektarbetet och den pedagogiska dokumentationen kommer in. Detta blir tydligt för mig när jag möter pedagoger som beskriver sitt arbete med de yngsta barnen med hjälp av sin pedagogiska dokumentation. Jag ser barn som får bada i upplevelser och pedagoger som gör tillägg som utmanar barnens undersökande och utforskande. I projektarbeten som jag fått ta del av ser jag hur barns lärande både blir mångfaldigat och blir en solidarisk process. Man skapar nyfikenhets frågor TILLSAMMANS med barnen och där man ibland låter munnen tiga och miljön och materialet ställa frågor till barnen och pedagogerna. På så vis görs materialet till en medkonstruktör till kunskap och ger utrymme för många olika tolkningar och skapar i sin tur nya frågor. Detta tänker jag är en vardagsforskning av hög kvalitet, detta sker mitt i processen och där det händer. När sedan pedagogerna både i sitt arbetslag och i handledning lyfter in teorier och begrepp för att befästa barnens och sina erfarenheter så skapar de en kunskap som både är teorianknuten och praktiknära som direkt ger barnen mer intelligenta utmaningar.

I ett av projekten om bubblor ser jag hur barn som är två år ställer sig avancerade frågor kring både matematik och naturvetenskap.

Hur barn upptäcker "dubbelbubblor" och hittar "en liten bubbla, två liten bubbla, tre liten bubbla" jag ser hur de upptäcker bubblans färg och dess reflektion, struktur, transparens och förgänglighet.

Hur barnen får utmaningen att "fånga bubblorna" och där pedagogerna ger barnen olika val av material för att de skall se de olika egenskaper som material har tillsammans med såpbubblor. Jag ser att den pedagogiska dokumentationen ger lärandet dess sammanhang och bygger på barnens teorier, den blir grunden för hur nästa steg tas i projektet.

När man bygger vidare på den förundran som barnen bär med sig in i projekten så skapas en solidarisk kunskaps process som lyfter samspelet istället för att vara en process som tränar färdigheter.

Meningskapande kan det vara..........

Jag tänker så här ikväll kring barns sammanhang - jag ser ibland hur de vuxna bestämmer vad som är meningsfullt för barn att göra eller kanske också vilka läroprocesser vi vill synligöra. Tankar och reflektioner kring arbetet med barnen är fyllda av "vuxna slutsatser" och det är ibland svårt att se bortom dem.
Men vilka perspektiv finns och vilka dimenssioner går vi miste om ifall vi inte LYSSNAR med GEHÖR? Jag tänker att vi tuffar på och inte låter meningskapandet och kunskapandet ta tid utan vi vill lyfta in så många olika tolkningar i vår iver att vara goda pedagoger 
Ebba Theorell sa bland annat på Sommarsymposiet: Att det krävs att ha tillit och hysa varsamhet för att kunna växa. Och hon ställde frågan:

Hur kan vi närma oss barnens frågor med varsamhet?

Jag tänker att samspelet är en oerhört viktig del i detta, att det sker ett meningsskapande i det undersökande och upptäckande som barnen är i just här och nu. Att det är något som man inte på förhand kan bestämma var det skall sluta.

Vi pratade i min närverksgrupp i dag om att lärandet uppstår i mellanrummet men jag tänker också att det måste finnas förundran, gnista och en atmosfär där alla sinnen deltar men också en medvetenhet om att den vuxne färgar processen.

Kan man ha en idé om undervisning som väljer att inte dela upp lärandet i olika sanningar som vi vuxna har om lärandet? Det kräver då som jag ser det att vi istället står på barnens sida och tillsammans bygger sammanhang där barnen kan utforska sina egna idéer och hypoteser individuellt och i grupp för att sedan diskutera dem med andra barn och vuxna?

Det är då tänker jag,  det blir spännade och man börjar titta med varsamhet och tillit........

Lyssnadets och seendets villkor....

Har mött underbara och nyfikna pedagoger som klurar på hur man skall kunna arbeta med pedagogisk dokumentation. De funderar över hur man skall kunna gå över från portfolie till att arbeta mer med barnens projektarbeten och följa dem via pedagogisk dokumentation.Jag tänker att många förskolor idag lägger otroligt mycket tid på att försöka sig på det nästan omöjliga arbetet att följa alla barn via en enskild portfolie.
Men kan man då tänka sig att istället följa barns meningsskapande i ett projketarbete där alla barn utmanas. Där alla uttryck får användas och där pedagogerna tilsammans tar sig an och lyssnar på barns tankar, teorier och kunskapande för att sedan utmana baren vidare. Jag upplever att det svåra är nog inte att sluta med en individuell portfolio utan att organisera sig för att gemensamt reflektera och utveckla både arbetsätt - förhållningsätt och det krävs för att man skall kunna arbeta med pedagogisk dokumentation. Det finns en fantastisk bok med CD skiva skriven av Christina Wehrner - Godée där man kan titta på videosekvenser från praktiken på förskolor och sedan arbeta med olika ingångar för att tolka och reflektera över det man sett.

Den heter:
 
Kan inte låta bli att ta med detta citat som så väl uttrycker den viktiga roll som pedagogsik dokumentation kan ha:
" När pedagogisk dokumentation fungerar som bäst blir den navet i hjulet som sätter snurr på pedagogiska och didaktiska tankar i den egna barngruppen" Christina Wehner - Godée