Inspirations resan skaver vidare

.........Människosyn, makt, uppfostran, lärande, icke linjära processer och en demokratisk hållning blev det mest omskakande mötena på de första staplande pedagogstegen... 
Jag mötte praktikplatser där man såg barn som kompetenta men beroende av vuxna, barn som var tomma och skulle fyllas på, barn som behövde fostras för det gjorde minsann inte föräldrarna. Jag mötte pedagoger som utövade makt och list, pedagoger som gav värme stöd och trygghet, pedagoger som lyssnade på barnen, gav en röst åt barnen och familjerna. Förskolor som var rika på möjligheter utifrån synsätt, förskolor som var fyllda av regler och sådana som saknade regler. Pedagoger som var eldsjälar och ville utmana och pedagoger som kvitterade ut sin lön och funderade inte mer på det. Jag som  en salig röra och oreda.
Jag fick med mig uppgifter ut på praktiken.....Att kartlägga språkutvecklingen på tvåringar, se hur många barn i gruppen som har särskilda behov, momentplanera en samling, planera, skapa aktivitet i form av ett tema och utvärdera......
Då skavde det igen........Sitta i samlingen med min planering och känna mig misslyckad då endast några barn orkade sitta still på sin prick och hänga på min planering som jag momentplanerat i minsta detalj...Jag fick syn på många barn med särskilda behov där och då.....Jag lyssnade noga efter vilka som hade en sen språkutveckling och hur motoriken fungerade under rörelsepasset. Några barn hade ett så stort motoriskt behov så samlingen var inte rätt plats för dem......
Men när det var dags för sista praktiken då vi skulle planera, genomföra och utvärdera ett temaarbete bestämde jag mig för att göra på ett annat sätt.... prova något jag läst om att arbeta projekterande...
Jag bestämde mig för att lyssna efter något annat - jag ville lyssna efter barnens röster......
Fortsättning följer...

Varför Inspiration ? - en pedagogisk resa

Här började min pedagogiska resa.......

Ibland  händer det att något inom mig skaver för att bli till, får jag inte det ur mig så blir det ett skavsår som inte läker. Därför skriver jag nu detta inlägg om min tro och inspiration. Jag skriver delvis på grund av en känsla att det skaver nog hos fler men framför allt att få syn på de spår som jag följt. Det som bidragit till min syn på förskolans uppdrag och mening som jag landat i. Jag inser att detta kan bli långt så jag tänker att det behövs delas upp.

Jag börjar i min yrkesroll och utbildning till förskollärare 1998-2000, på pedagogen i Mölndal. Där började det nog att skava tror jag. Jag hade själv tre barn, arbetat som komunal dagmamma - som det uppdraget hette då. Sökte och kom in på förskollärare utbildningen mötte eldsjälar, forskare, forskning, lärare, praktikplatser, kurskamrater och allt vad en treårig universitet utbildning består av. Men det skavde - mötet med Eriksons teorier : - En två åring är mogen för? gör ditt, för att kunna göra datt, för att barnet skall kunna gå till nästa stadie måste detta behov vara tillfredställt....... Bronfenbrenners psykologiska teori utvecklingsekolgi där människans samspel mellan medfödda egenskaper och miljöer som var i fokus ändå kittlade en del. Fast fasta system? Är det så jag tänker eller vill tänka, grubblade jag vidare.

Jag gjorde små studier ute i barngrupp där jag fick belägg för att lyssna på barnen, ge tid och barn är oerhört mer kompetenta än de uppgifter som vi skulle tillföra. Bildkursen som då var obligatorisk var att kliva in i ett stort välkomnande. Fick en bok i min hand Ett barn har 100  språk - såg filmen om duvan med Loris Malaguzzi och Vea Vecchi som berättade och beskrev samtidigt som jag såg barn som arbetade i projekt, där frågor och nyfikenhets fokus ledde processen framåt. Där processen startade i ett lustfyllt görande. där analyser gjordes under tiden och blev nästa steg och utmaning till barnen. deras hypoteser ledde framåt - Vad var detta ? Arbeta med projekt med de yngsta barnen, följa barns nyfikenhet, lyssna på barn och barn som kompetenta, pedagoger som medforskare? Det pratades  det inte om i metodik kursen. Där var små barn någon man kunde avleda genom att ta en sjal över huvudet och sätta sig under bordet - för att de inte skulle busa, vara ledsna eller göra nåt annat som vi förskollärare inte tyckte var lämpligt.

Det var nog då det började skava ordentligt!

Spåren fortsätter och berättelsen med........................

Att gå i dialog..........

Kan det vara...........vad kan det vara?

Har lyssnat på Ann Åberg och hon gav mig många ordkarameller att försöka göra till mina.

Att se bortom det ögat ser och örat hör - att göra sig lyhörd för det som inte hörs men försöker göra sig hört!       Ann Åberg Stockholm 

Tänker då mycket på miljön och de förhållningssätt vi dagligen försöker erövra i förskolan, ibland undrar jag vad som sker på bekostnad på vad. Det blir som i ett kalejdoskop man hittar ett mönster så vrider man en liten bit så är det helt förändrat ......så kan det bli med lyssnandet också -  i mötet med praktiken så skapas nya mönster och utmaningar.
Hur skapas  förutsättningar - ställningstagande som stödjer reflektion och utforskande arbetsätt?
Mina tankar har alltid varit att pedagogisk dokumentation är en av nycklarna men vad händer med lyssnandet om du sitter kvar i ett "daghems" tänk, hur tar du dig an pedagogisk dokumentation då? Kan man arbeta med pedagogisk dokumentation då?
Jag brukar prata om att som du lyssnar får du svar.......och ställa mig frågan vad lyssnar jag efter?
Ser jag efter barns inkludering, lever vi våra visioner och uppdrag i förskolan?
Eller har vi skapat oss metoder, ligger gamla synsätt kvar som styr våra handlingar så det pågår en skendemokrati på golvet.

Ann varnade just för metoder, mallar och checklistor för de kan tvinga in oss i handlingar som speglar och talar till ett förhållningssätt till barnet som vi inte har.

Blev så glad när jag öppnade min nya bok och fann detta citat:
Boken heter Humlans Hemlighet - en liten bok om att våga av Patricia Tudor -Sandahl

"Debatt kommer ifrån franskans d'battre som betyder "slå ner" och som för tankarna till något stridbart. Dialog betyder ungefär "tala med dem på andra sidan". Dialog är ett förhållningssätt till livet som bygger på värdet av att undersöka frågor tillsammans utifrån tanken att ingen äger sanningen".  

Den kluriga frågan är då tänker jag hur kan man identifiera och utmana för att bidra till en lyssnande och lärande organisation i förskola, skola, fritidshem?
Hur ser och hör jag det som sker i den verksamhet jag besöker, utifrån VAD gör positiv skillnad.
Det är inte förrän då jag kan veta vad jag behöver göra MERA av. Hur behöver de som arbetar nära barn och elever bli Mötta och få stöd- hur ger de stöd till varandra? Pågår ett kollegialt lärande?
Hur får man till en kultur där reflektion, lyssnande och seende bidrar till verksamhetens utveckling?
Jag tänker att det är inte förrän då vi på Riktigt skapar en lärande och lyssnande organisation som gör skillnad och påverkar.
SYSTEMATISKT måste vi reflektera över praktiken!
Inte förrän då kan vi räkna med att KVALITETEN fördjupas och förädlas.