Det behövs luft.....

....för att flyga
Nu finns det en film som visar ett exempel på hur ett projekterande arbetssätt kan visa vägen i barns förskola och arbetet med uppdraget där. Det är så bra och viktigt att att vi tänker kring olika kollegiala exempel och super att skolutvecklingsenheten i Göteborg gjort detta möjligt :

http://centerforskolutveckling.goteborg.se/sv/vara-uppdrag/goteborgsfilmer-kolla-kollegan


Är glad över att detta projekterande arbetssätt så väl speglar en ingång till lärande och utveckling där barns kompetenser och och nyfikenhet får kliva fram och visa vägen. Det är viktigt i en tid där jakten på mätbar kunskap lätt kan få praktiken att lyssna efter annat än barnen tänker jag. I filmen där Jenny visar på hur en närvarande pedagog lotsar, leder  och deltar som medupptäckare i barnens processer, blir det synligt hur pedagogens roll är närvarande och står för ett ledarskap i samklang med barnen. Men också hur Carina beskriver tydligt och med värme beskriver hur lärandets vägar ringlar lite olika och hur flödet bidrar till en fördjupad kunskap. Slutligen också Marie som beskriver hur inspirationen från Reggio hjälpte till att se med en annan blick på förskolan dess uppdrag och barnens plats i samhället. Att bygga en organisation där alla ser med nyfikenhet på processerna och dess vägar och där man vågar går ifrån mallarna för vad ett barn är och istället starkt fokusera på vad ett barn blir, hur det blir till i ett icke värderande sammanhang. Där målet inte visar vägen utan att barns inneboende kraft, nyfikenhet och lust att lära gör det. Stolt och glad att vara med på den resan.

Ett Rhitzomen

Länk till film från Friarelyckan:
http://youtu.be/swSkksGr_VQ?list=PLDxLPaaRUju2ZiSAwyd2mv3zmkl9J_7g-

Hur kan man skapa en vibration av nyfikenhet och lust.............

.......................................................... hur skapas en lekfull rörelse och ett nytänkande inför att förändra, förädla och fördjupa?

.........SLUTA ALDRIG ATT HANDLA

 

Det här med utvecklingsarbeten är klurigt och extra svårt om man hamnar i problemens symfoni. När problemen och kan inte argumenten hopar sig, skapas ett stort vakuum där man tappar barnens rätt till det bästa och det mesta.

Barndomen pågår ju hela tiden den kan vi inte lägga på hyllan för att vänta på bättre tider eller tillfällen.

På nåt sätt måste vi hjälpa till att utveckla en KAN kultur där möjligheterna blir morgondagen.

Vi som verkar inom skola och förskola måste bidra till att hoppfullhet för framtiden blir en rustning och en känsla.

Vi måste våga, fråga och vilja skapa nya sammanhang och fördjupa vår kunskap i hur vi kan vidare utveckla och förädla de sammanhang elever och barn möter.

 

Jag är inspirerad av följande citat från Remidapedagoger i Södertälje Nov 2014:

 

" vi vill ge barn möjlighet att möta material genom hundra språklighet. Vi vill få språken att "stamma" så att vi kan förundras och upptäcka nyanser och skillnader i vårt undersökande och genom det vilja utforska vidare. Att arbeta hundra språkligt ger oss uttryck, intryck och avtryck i vårt utforskande av materialens möjligheter"

....- En känsla fortsätter ....

 

 

Kan vi tänka mer långsamt - låta processer få ta tid

Har funderat en tid över tempot i vårt arbetsliv, media, samhället och vad det gör med oss.

Är det så att tempot gör att vi bygger sandslott som när som helst kan raseras då vi jagar vidare...

Får våra processer landa så vi hinner tänka och agera utifrån det?

Jag känner mig orolig över att våra huvuden och hjärtan inte går i samma takt eller kanske inte i takt alls.

Hinner vi befolka våra tankar och samtidigt ta etiska ställningstagande? Vet vi vad vi känner? Frågeställningen - befolkar vi en demokrati - utmanades jag av på dialogdagarna i Södertälje.

Jag tror att det snabba tempot är ett stort hot mot demokratin och etiska ställningstaganden. Beslut tas fort - det är bara ett klick ifrån....... du trycker gillar, men vad är det du gillar?

Har du låtit det ta plats i dig?

.

Dessa frågor provocerar mig för det innebär att jag är medskapare och dras med i tempot. 

Detta är oerhört svårt för hur kan du om du inte låter hjärta och hjärna vara i en process där du lever dig in och med och faktiskt tar ställning medvetet.

 

 

Vilka steg behöver vi som arbetar med förskola och skola då ta för att landa i att processer måste få ta tid. Att det blir den plats där många verktyg blir tillgängliga och där den etiska kompetensen värderas lika högt som resultaten och mätningarna. Hur startar vi resan tillsammans mot en möjlig framtid, vilka verktyg behövs då?
Här tänker jag att vi behöver bromsa upp, ge tiden och verktygen för detta. Att lärandets dimension i allra högsta grad också måste låta människan ta plats, vem är du vem är jag vilket nätverk är vi och vilka tillgångar har vi?

Detta citat kommer från Birgitta Kennedy från dialogdagarna 2014 i Södertälje:

" Vi behöver utmana oss i att stanna upp och tillsammans med barnen ställs oss i nära relation med miljö, material och varandra. Se långsamheten, upprepning och tiden som en viktig aspekt i barns undersökande.
Undersökandet och utforskandet behöver få slingra sig fram i barnets, eleven /gruppens egen takt."

Jag tänker att detta behöver vi alla som arbetar nära barn och elever också, de som beslutar och styr och leder behöver det. Ja - hela vårt samhälle behöver det. Genom att landa i just låta processer ta mer tid tänker jag bidrar starkt till att vi tar ställning för att skapa ett mer hållbart och tåligt samhälle, det bidrar till att vi bygger för framtiden både etiskt och även mer solitt.
Jag tänker att det är en viktig ingång för då kan vi skapa dialoger mellan praktik, politik, medborgare och profession och det krävs för att skapa Globalt vi där helheten och hållbarhet blir vårt gemensamma ansvar och påverkar vårt ställningstagande, vårt handlande och ansvar  - det finns ingen quick fix - det behöver ta tid !

Gott Nytt år

Jag ser fram emot många spännande möjligheter och att vara med att bidra tillsammans med flera...
med hopp för framtidens skola och förskola - där vi skapar relationer för genrationer och hopp för framtiden.