Möjligheter till många uttryck

Jag funderar mycket över de olika konstarternas plats i förskola och skola och det som satt igång mig var en föreläsning av Madeleine Hjort. Hennes beskrivning av hur KONSTEN HAR LÄRANDET I SIG OCH BYGGER UPP SEENDET OCH LÄRANDET gav mig både en känsla av deja´ vu - då det korsar och bekräftar Malaguzzis tankar om det analytiska ögat och seendets möjlighet.

Utmaningen kan den ligga i att just skapa en föränderlighet i förskolans/skolan miljöer där barns möten och konstarterna är i fokus?
För var händer om det blir ett glapp mellan lärandet, estetiska lärprocesser, dess fördjupning och själva lusten att lära. Är skolan och förskolans  miljöer för förutsägbara och traditionella så att de reflekterade mötena och de konstnärliga uttrycken riskerar att inte uppstå?

 

Jag missade tyvärr Anne Bamfords föreläsning här i Göteborg men har sett den på video och det ger mig ännu ett argument för varför just 100 språklighet och konstarterna är viktiga för hela livets lärande.

Hon säger bland annat: Barn som håller på med konst tenderar också att samarbeta mer än barn som inte gör det. Och de blir mer positiva till skolan och skolkar mindre, helt enkelt för att de tycker om att vara där.

Anne Bamford visar forskningsresultat på detta och lyfter vidare att just konstformer som musik, dans och drama har stor inverkan på barns lärande. Hon lyfter att det ger den barn större självförtroende och det i sin tur har effekt på språkinlärningen.

"– Det finns en tydlig länk mellan konst och läs- och skrivinlärning. Även barns kritiska tänkande blir större och det förbättrar det matematiska och vetenskapliga sättet att tänka." Anne Bamford
 

Vidare funderar jag lite dystert vad som händer om det minskar mer, vad händer om barn inte kommer i kontakt med estetiska ämnen och konstarterna i sitt sammanhang?
Jag hoppas och tror att dessa viktiga forskare gör skillnad och att det kommer bidra till att konstarterna får ta plats i skolan igen.
 

 

Länk till föreläsningen på Kultur i väst:´

 

http://www.kulturivast.se/barn-och-unga/nyheter/webb-tv-anne-bamford

Framtidens Förskola

Jag fundera mycket på hur man kan bygga en förskola för framtiden. Hur kan en vision och ett inre arbete med" värden och pedagogsik hållning ge kraft in i ett utvecklings arbete? Går det? 

Jag fick förmånen att lyssna till Hans Åke Scherp och han  gav mig ytterligare några pusselbitar att ta med.

Han gav en mycket bra beskrivning om hur helhetsperspektiv påverkar det lärande som läraren organiserar för.

Men han lyfte också hur det finns en skillnad på hur en förskola/skola styrs

Att det av STÖRSTA VIKT att styrningen kommer inifrån - för då skapas Lust att lära - i dialog med andra i förtroende - och i ett MEDSKAPANDE sammanhang.

 

Sker styrningen från ett utifrån - perspektiv så  sker detta på en plattfrom där kontroll, krav, betyg, inspektioner styr verksamheten

Detta tänker jag i sin tur påverkar den hållning som pedagogerna arbetar efter. Det blir nog lätt så att har man ingen vison eller ett för hållningsätt som stödjer de värden man vill skall råda- så blir det nog lätt fokus på regler och rutiner

 

Jag tänker att vi genom att  noga låter de värden vi förhandlat fram tillsammans hela tiden ligga till grund för våra handlingar, organisation, för hållningsätt och värderingar så skapar vi en tydlig ram för förskolan/skolan.

För att göra detta så behövs en tydlig ledning, ett gott arbetsklimat där alla är medvetna och agerar utifrån att VI ÄR VARANDRAS ARBETSPLATS. Där måst finnas tid för reflektion, kritisk granskning och positiv feedback. Där måste finnas en nyfikenhet och yrkesstolthet.
Vidare tänker jag att man behöver ställa sig på en gemensam plattform från vilken man blickar ut och framåt och där man bygger en förskola/skola för alla - där man har refleketerat och kommit överens om vad man tänker att förskolan/skolan är för en plats och där det är viktigt att DU är DEN DU ÄR och det är betydelsfullt i vårt sammanhang!