Processdagbok Varför Ljus?

Mitt tillägg om ljus som tillgång i barngruppsarbetet.

Vad är det som är så märkvärdigt med ljus – varför skall man arbeta med ljus i barngruppen? Denna fråga gav Susanne oss i torsdags efter att vi visat dokumentationer där barn arbetade med ljus på många sätt.

Jag började fundera på vad ljus är för mig – jag upplever ljus som fascinerande och det tror jag beror på att jag ”skärpt mitt öga” för ljusets fenomen. Ljus är abstrakt och konkret på samma gång och det tycker jag gör att ljus blir så spännande.

Nyfikenheten hos mig för ljuset och barns relation till ljus har väckts genom att jag fått vara nära barns undersökande av ljus, haft förmånen att bli involverad i pedagogers arbete med barn och ljus. Jag har också läst mycket artiklar, publikationer och litteratur och jag tror att det tillsammans utvecklat ett intresse hos mig för hur barn närmar sig ljus.

Jag har sett att barn undersöker ljus på många olika sätt och att det ofta blir en ingång till samspel.
Ljus är ett naturfenomen varje barn har en relation till ljus – ofta är det första ord det lilla barnet säger LAMPA!

Ljus gör allt synligt  och är en förutsättning för att vi människor skall se något.

Ljus GER LIV - utan ljus ingen växtlighet.

Ljus kan skapa olika atmosfärer och stämningar.

Miljöns ljus hjälper oss att skapa olika fokus och hjälper till att ge karaktär till ett rum. Ljus berör många uttryckssätt och öppnar möjligheter att utforska och leka med ljuset.

Ljus skapar är en naturlig mötesplats för barn.





Det skapar också många ingångar på flera nivåer naturvetenskapligt, skapande, filosofiskt, matematiskt, språkligt, gestaltande, känslomässigt, kroppsligt mm.

Ja detta är min tankar efter torsdagens frågeställning Varför Ljus! Så spännande att klura på detta…….

Kan konsten påverka samhället?

Kan konsten påverka samhället? – var ingången till denna kväll på HDK med Marie Bondesson. Ja tänker jag och ser barnen som del i det blivande samhället och att de  redan har ett förhållande till konsten men det är i vår roll som Atelieristor/Pedagoger/Pedagogistor/ som vi kan belysa och skapa en ingång till detta. Att ge barnen rika tillfällen att möta konsten och utmana barnen i sitt seende, reflekterande och uttrycka sig i de hundra språken.

Tänk vad spännande att en filosof, Sokrates som levde 400 f.Kr sätter sina spår idag 2011.

Visserligen är det Platons dialoger som lyfter Sokrates filosofiska begrepp och tankar men jag blir inspirerad och nyfiken på detta.  Här kan man se både etik tankarna och demokratitankarna blir levandegjorda och att vi människor strävar efter att försöka förstå detta ännu idag,

Hur kan vi bygga en bättre värld?

Det kanske är detta som alla reflekterande samtal har som ”slutmål” och frågan som vi ständigt söker svar på.

Att vi i förskolan kan använda oss av dessa tankar är inte svårt tycker jag, barnen stannar gärna i existentiella frågor.

·        Fanns jag till innan jag föddes?

·        Varifrån kommer jag i så fall?

·        Vad händer när jag dör?

Kanske är det vi vuxna som snabbt rusar vidare i dessa frågor och inte vill stanna i det svåra som vi inte har rätt svar på. Men jag tänker att här har vi en ingång och ett djup till alla frågeställningar och kring kunskap som begrepp. De frågor vi inte har svar på behöver möta fantasin, det konkreta och detta i olika miljöer där man kan beskriva, praktisera, uttrycka och gestalta sin funderingar och även vara ett underlag till all form av samtal och reflektion tillsamans.

Att sedan detta möter samtidskonsten gör det så mycket mer spännande. Samtidskonsten där min tolkning är att begrepp hela tiden utmanas, där idén kommer före materialet. Där gränserna mellan verklighet och ”den sanna” bilden hela tiden konfronteras med fantasin och det omöjliga, detta blir jag nyfiken på.

Detta blir en spännande utgångspunkt i att försöka fördjupa resonemanget i ett Sokratiskt samtal.

”Den sokratiska dialogen är ett speciellt sätt att föra ett samtal som kan utveckla

barns och vuxnas sätt att tänka och för att de därigenom ska nå insikt i centrala idéer

och värden. Utgångspunkten för sådana sokratiska samtal är berättande texter av

olika slag, bilder, filmer mm.”

”Samtalen är inspirerade av Sokrates sätt att genom dialog få antikens atenare att

tänka djupare kring de stora livsfrågorna. Sokrates, den antika filosofen, gick runt på

Atens gator och ställde frågor, i syfte att fördjupa sitt eget tänkande såväl som

tänkandet hos dem han frågade. Platon skrev ner Sokrates dialoger och

vidareutvecklade idéerna. Själv kallade Sokrates sin metod för ”majevtik”, d.v.s.

förlossningspedagogik. Han tänkte sig att varje människa har de rätta, inre värdena

inom sig och att majevtiken kan få dem att se klarare och tydligare vilka dessa är.”

Ann Pihlgren

Länk: http://www.buf.no/pdf/ap.pdf