Reflektion - Barn och ungas dialog med sitt kunskapande

Efter intensiva dagar på SETT - så väcks många slumrande tankar i mig jag vill inleda dessa med ett citat ”Utbildning handlar inte om att fylla en hink utan om att tända en eld.”
William Butler Yeats

Jag tänker mig dela olika nedslag från SETT men känner att dessa tankar lever i mig just nu. 

På något sätt så har jag länge funderat över sammanhangens kunskapande och värdet på det icke mätbara i min roll som verksamhetsutvecklare. Men också på hur man analyserar och hittar de viktiga värdena, identifiera det som gör positiv skillnad i det som pågår ute i skolor och förskolor. 

I dagens mätsamhälle är det så lätta att hamna i Att mata något hungrigt som aldrig tycks bli mätt!

På nåt sätt har barn och elevers resultat blivit kärnfrågan för framtiden. Men vilket hopp måste barn och unga genomsyras med för att för huvudtaget ha lust och engagemang att lära för framtiden.

Vilka ansvar delar vi?

Hur ser det omgivande samhället ut?

Och vilka tillägg måste skolan och förskolan göra ?

Vilka samarbeten och överenskommelser behöver göras med barnen och deras familjer om deras framtid. De är inga objekt lärarna är inga objekt utan det är under pågående i relationer. 

Skolan och förskolan är viktiga för att ge kunskap, mening och hopp. 

Jag tänker att vi behöver väva ihop meningsfullheten i de relationella  mötena om framtiden och det lustfyllda  lärandet, så det får en mening för livet i sig själv. Familjen måste  vara en del för att skapa förståelse och bygga broar tillsammans med skolan och förskolan.  Där vävs allt ihop och är betydelse fullt. Resultat är inte det viktiga utan vägen dit, det får inte handla om mäta elever och lärares prestation utan för att ta pulsen på om vi gör mer av det som gör positiv skillnad OM inte - gör något annat!  Har burit med mig strofen - "som vi frågar får vi svar" jag tänker om vi envisas med att mäta delar får vi svårt med helheten.

Måttas det för snävt så skapas spiraler med otillräcklighet och fokus på det svaga och det synliggör inte styrkorna, detta föder inte hopp utan snarare hopplöshet.

Skickat från min iPhone

Vita papprets och ljusets magi

Jag och min kollega Linda  mötte idag Atelieristorna på REturen......
Linda hade planerat en kväll med ljus och vitt papper i fokus och tanken var att studenterna blev medskapande till hur ljusrummet kan tas i anspråk..
Atelierista studenterna fick ta del avOlafur Eliassons tankar genom denna film:
https://m.youtube.com/watch?v=qG1TvHkE8J4

Efter det arbetade de endast med vita papper och sytråd med att skapa tillägg till det vita rummet som nu bankvalvet på REturen omvandlats till. Tanken var att skapa spår och tillägg till rummet som sedan omskapades med hjälp av ljuset......

Steget mellan att tänka och göra - uttryckte Olafur i filmen -  detta tänker jag iscensatte studenterna
denna kväll.
De Landade i tanken i en blivande handling som blev till en gestaltning som blev  till en organism ett skapande ett sammanhang ......... Ljuset blev ett tillägg, handens uttryck ett, begränsningen till pappret nålen tråden skapade vägar till nya möjligheter. Är det kanske här man  hittar man sin inspiration sin kreativitet? Genom att  testa, skapa modeller och låta handen bli möjligheten för pappret att transformeras. Uppleva känslan av ett flow där det vita förvandlas och låter sig omskapas ............vad det blir vet ingen - det växer upp framför en ......ljuset blir tillägget som skapar en ny dimension........

  Denna kväll väckte många insikter och frågor....