Har ännu en gång fått förmånen att få lyssna till Klokhet och erfarenhet som ger mig så många tankar. Denna dag gav mig mycket att bita i både när det gäller lärarrollen och den reviderade läroplanen men också när det gäller synen på barn och kunskapande.
Lärandet & Leken
Har själv funderat mycket på hur man slänger sig med begreppet ”det kompetenta barnet"
Blir barnen kompetenta av sig själva? Eller hur kompetenta kan barn bli? Vilken roll skall läraren ta? Detta är viktiga frågor och jag tror att många med mig tycker det är svårt. Då är det så befriande att ta in Gunillas resonemang kring det kompetenta barnet. Hon lyfter upp lär miljöerna och att pedagogens ansvar blir att skapa miljöer där barn blir kompetenta, där leken har stort utrymme. Hon ställer sig frågorna: Kan vi använda leken? Kan vi kombinera leken så ett lekfullt lärande uppstår? Jag tänker att genom detta så kommer vi nära barnet för leken och fantasin är barnets närmaste språk och den rikaste källan till kunskap. Genom leken och fantasin skapas de djupaste spåren i barnet - där samlas minneskunskapen.
Visst minns vi alla våra barndomars lekar, där vi laborerade och fantiserade. Där vi gjorde erfarenheter och byggde nya sanningar. Ibland är de lustfyllda och ibland skamfyllda. Men alltid lärorika och ger både teknik, erfarenhet och kunskap.
Jag ser idag när jag observerar barn hur de börjar i ett utforskande hur det går över i en lek, kanske först ensamt men sedan i ett utbyte med kompisen och att det sedan blir ett utforskande igen där barnet plockat till sig nya erfarenheter att undersöka genom den inspiration som kamraten givit.
Miljö och förhållningssätt
Verkstaden som en pulserande medelpunkt, lyftes upp som en viktig lär miljö. Detta värmde mitt hjärta, för tänk att som barn få kliva in i en verkstad som ligger öppen och tillgänglig - hur kompetent blir man inte då? Detta är något som vi försöker skapa på våra förskolor där jag arbetar men det är inte helt enkelt. För hur skall du vara som pedagog där? Hur kan du visa och locka in barnen utan att ta över och reglera barnens undersökande? Hur får man barnen att inte "bara kasta" ut sakerna? Hur lär man barnen att bli kvar i de olika miljöerna som ställts i ordning? är frågor som vi ofta brottas med på min arbetsplats.
Här fick jag ett par underbara meningar att grunna på: ”Hur har barnen blivit involverade?" - när vi tycker att barnen inte är intresserade. Och när vi känner att det är svårt att locka med sig barnen i projektarbetet och funderar på om vi valt fel väg: ”hur kan vi förföra barnen in i projektet" Jag tänker att detta är en av de vikigaste frågorna i vårt arbete med barnen. Pedagogens roll - vi kan jobba hur mycket som helst med miljöerna men går vi inte till botten med vår egen roll som pedagog och utmanar den så kommer varken projekt eller miljöer bli de lärande arenor som vi tänkt oss.
Avslutar denna reflektion med följande citat som vi fick ta del av denna underbara föreläsning:
"I en miljö spelar personer och objekt rollen av öppnare och stängare av dörrar, gränsvakter och förbindare, upplösare av förbindelser som navigatörer" Gilles Deluze
Detta tål att klura vidare på...................................
