Har varit på en mycket inspirerande dag och kväll. Detta väckte många tankar hos mig – vad är det jag går i motstånd till? Vill jag att barn och ungdomars lärande skall omfatta en helhet eller delar?
Jag har idag suttit och arbetat med en studiedag kring läroplanstilläggen för förskolan tillsammans med kloka kollegor – jag ser så tydligt att mina nya kompetenser i min atelieristautbildning gett mig mycket mer komplexa ingångar och Cristian satte snurr på mig ordentligt.
Jag funderar kring lärandet och när jag nu läser Gregory Bateson så blir det så synligt för mig – Vi måste gå i motstånd mot – Lärandet som ett uppdelat fenomen som läraren styr – Mot att "skapanadet" eller estetiken blir en slag parallellprocess som man tänker sig kan användas för att det blir ”roligare att lära andra saker” eller skall ”passa flera" - Att man förminskar projketens viktig roll som lärandeprocess för att ge plats för "mätbar" kunskap som kan utvärderas på ett "linjärt" sätt . Vi måste lyfta den pedagogiska dokumentationen som det verktyg som vi använder då vi skall utvärdera och analysera det barnen gör i projketarbeten. Vi måste mobilisera oss och stå nära barnen och lyfta deras teorier och tankar och göra de tillägg som gör att de kan fortsätta att utveckla och utforska sin omvärld i ett meningsfullt sammanhang.....
Bateson skrev bland annat " Bryt det mönster som binder samman delarna av det som skall läras så förstörs med nödvändighet all kvalitet"
Ja kanske är det så att medlet mot dåliga resultat i skolan inte är att bryta ner ämnena i fler mindre delar där lärare skall vara mer effektiva, styrande och hålla diciplin, kanske ger det mer att se till att skapa mönster genom att låta praktisk kompetens vävas ihop med teorier i ett sammanhang där barn/elever kan få forska utifrån sina intressen tillsamans.
