Fotot som makt - mina tankar

Processdagbok 2010-12-12

Dialog kring fotografiets makt

Mia Andersson

Den spännande reflektionen kring fotografiets makt väckte tankar hos mig som jag vill försöka bena i. Jag tänker på det budskap jag vill sända ut och syftet med fotona som jag tar på barnen och de processer som pågår i lärande miljön.

Jag tänker att den etiska diskussionen måste föras nogsamt när jag/vi gör våra pedagogiska dokumentationer.

DEN BILD VI VÄLJER ATT VISA/DOKUMENTERA - STYR HUR BARNEN UPPFATTAR VARANDRA.

VILKEN BILD VILL JAG SYNLIGGÖRA?

Jag tänker att jag/vi kan hamna i att visa det ”jag/vi tycker är det rätta” vi gör hela tiden urvalet och det är viktigt att tänka kring det.  

Kan man se makten i våra foton på barnens lärandeprocesser?

“Det som inte syns – finns det?

Lever vi värdena och den demokratiska processen?

Detta samtal om fotot som maktstruktur behöver pågå sida vid sida med vår pedagogiska dokumentation tänker jag.

Och dialogen om maktens historia och dokumentationen utifrån pedagogiken ser kanske olika ut, eller?

Dokumentation har varit en grundläggand del av vår evulotion.

Det är ett verktyg som ger näring åt vår forskning, vår uppmärksamhet och vår önskan att upptäcka.

Observera och dokumentera är strategier för ökad förståelse och för att upptäcka, främja sätt att resonera och se processerna för inlärning. Detta är mycket rika aspekter av lärande.

                                      (Vea Vecchi2003) Ur boken In the spirit of the studio

Hade vi inte dokumenterat små barns känsloliv så kanske vi fortfarande hade opererat dem utan bedövning. Hade inte forskarna dokumenterat hur barn lär sig kanske vi fortfarande hade trott att vi kan skrämma barn till att lära sig, slå dem för att få dem att lyda. 

Vad är vår tids paradox?
När vi sedan skall skriva text och skall beskriva så kommer nästa maktstruktur in - ja detta känns svårt tycker jag.

Pedagogisk dokumentation och vem har kommit långt?

Processdagbok

12/12 2010

Reflektion utifrån Pernillas föreläsning

Mina tankar kring pedagogisk dokumentation, och tankarna om ”det rätta sättet” är många och snåriga och inte blir det lättare.

Men jag tänker att jag vill reflektera över det för att se om jag kan samla mina tankar.

I dokumentationen kan jag se olika saker och det ser olika ut

beroende av vem/vilka som tänkt kring observationen – vad har vi varit i tillsammans, vad händer, vad gör barnen/barnet. Det kan vara ren observationstext, bilder, film mm.

Ibland är det så att bilderna visar ett förlopp och dokumentatören valt att berätta i text att detta har hänt.

Ibland har en person suttit och reflekterat ensam – är det då en pedagogisk dokumentation?

Ibland ser man processer tydligt, kan följa barnens resonemang, pedagogernas tankar och utmaningar beskrivs och ibland även föräldrars tankar.

Är det någon skillnad?

Vilket är rätt sätt?

Finns det något rätt sätt?

Vem har kommit långt?

Kan man komma kort?

Jag tror inte att det spelar så stor roll om man ser varje steg som en del i processen. Att en ensam pedagog börjar tänka kring något och sedan lyfter det vidare är viktigt! Jag såg det här och tänker så här – hur tänker ni/du om detta? Med en sådan fråga förvandlar man ingången radikalt. Den kan ges till barnen, kollegorna, föräldrarna eller andra i förskolans närhet och öppnar upp för lyssnandet.

Vea vecchi har mycket spännande att säga om pedagogisk dokumentation

En dokumentation är som ett filmmanus bearbetat av många

 – det skall vara lätt att förstå även om man inte var där.

En dokumentation som bara dokumentatören förstår är subjektiv

                                                                               (Vea Vecchi Göteborg 2000)

Jag tänker att man måste börja någonstans och att man behöver göra sin egen resa in i lyssnandet. Det är kanske så att pratet om att ”kommit” långt eller tänka ”rätt” hämmar lyssnandet – kanske är det så att den personen vi tror ”inte har kommit så långt” är den som har det tillägget som hjälper oss framåt. Jag tror att goda smittor och att man i det solidariska lärandet når en fördjupning av både arbetssätt och synsätt på barns lärande och utveckling.