Nytt år - kan det få bli BARNENS ÅR?

Ett intensivt och lärorikt år lägger sig snart till vila, talet 2012 lägger sig till vila men, dess innehåll bär jag med mig in i 2013. Jag önskar att FRAMTIDEN skall lysa  för de som är barn och unga, det är med det i fokus jag nu skriver detta. Inte för att jag tycker att något annat är oviktigt.

Jag har samlat på mycket så många intryck under detta år, mött så många olika verkligheter bevittnat så många önskningar, förhoppningar och krafter och på nåt sätt så gav Lars H Gustafsson en puff med den utomordentligt viktiga debattartikel i en artikel serie om tre i GP på julafton 2012, sid 38. ”Känn stolthet – men stäng inte dörren”

Han lyfter som jag tänker en viktig aspekt i synen på olikhet som tillgång. Han lyfter de rädslor och förakt som uppstår i mötet med det som är olikt – Att en assimilations kultur varit rådande och gjort att vi gått miste om mycket eftersom vi eftersträvar och premierar det som är lika, det som är som är vår norm. Läs och grunna! Finns på nätet och där kan ni också se vilka åsikter och reaktioner som framkommit efter artikeln, det skapar en bitter eftersmak.Han avslutar sin artikel med att lyfta upp barnkonventionen för att belysa hur man kan arbeta aktivt med grundprincipen allas lika värde.

”Principen innebär att jag aldrig kan göra anspråk på en rättighet för egen del utan att samtidigt göra vad jag kan för att garantera att alla andra ska få del av samma rättighet”

 Ett annat intryck som jag bär med mig är mötet med en nioåring som uttryckte att:

”nio år är en bra ålder, inte äldre – då blir det så mycket krav”

– Är det så det  skall kännas när man är nio år?

Min förhoppning inför 2013 är:

• Att barn får uppleva att sitt värde som medborgare, att man hör till och är viktig men också att kamrater, grannar de man möter på stan är viktiga och har ett värde.
• Att barn möter vuxna som gestaltar de värden som inbegriper en demokrati och som lever som de lär
• Att barn slipper mätas, testas, jämföras och bedömas av ett system som premierar ett sätt, en väg och där misslyckande synliggörs.
• Att barn får erfara och uppleva att styrkan sitter inuti och att inget är omöjligt.
• Att barn/unga kittlas in i lärandet via sin nyfikenhet och av pedagoger och lärare som skapar goda sammanhang för möten och erbjuder spännande lärande miljöer och sammanhang

Jag önskar att alla får möjlighet att känna kraften i lärande som något lustfyllt, att det är lustfyllt att kunna. Men också att det är lustfyllt att vara barn och vara den person man är.

Jag tänker att lärar rollen är under förändring och då pågår de en del slitningar. Man vill hålla fast i det invanda det som man känner till . Ledare vill förbättra sina resultat och tar till gamla trick och då kan det innefattas av betyg i lägre åldrar, mätningar,mallar, strukturer, disciplin, tester osv.

Känner att jag vill ta med detta citat in i 2013 -

Anne - Marie Körling har satt ord på en del om vad en skicklig lärare åstakommer i sin praktik :

"Det gäller att förstå barnets intentioner, se rätt och ställa sig nyfiken till det faktum att barnet är nyfiket och närmar sig lärande som kan bli möjligt. Det pedagogiska tittandet handlar om att se i samma riktning som barnet och översätta det till lärandemöjligheter"
 

Nu ler Vygotski sid 46 Anne-Marie Körling

Tack alla som är med och försöker bidra till detta jag är övertygad om att det gör skillnad

En ROSA Pedagogik

Processen är vägen att gå

Har hamnat i ett reflektionsbrus... har ni gjort det någon gång? Jag får syn på nya infallsvinklar och det uppenbarar sig nya tankar hela tiden. Under de två dagar som jag var på höstsymposiet i Stockholm så låg fokus på genus. Det öppnades med frågan

" Behöver vi tänka på genus när vi jobbar RE inspirerat, Vi jobbar ju redan så bra"
 

Vi bjöds sedan in i att fundera på - vilka normer finns på förskolan - hetronormer, könsnormer osv och fick utmaningen utmana normen och föreställningen om barn och vuxna! Jag tänker att jag tilltalas av tanken att ha ett normkritiskt förhållningsätt - för mig blir det viktiga att just utmana mina egna normer och det föreställningar jag är bärare av. Sedan behöver vi utmana "vår" förskolas normer, arbetslagets normer osv.

Jag har länge ställt mig frågan - hur får vi med demokratifostran i förskolans arbete på ett naturligt och synligt sätt?
Efter dessa dagar fick jag nya verktyg och nya frågor att brottas med  bland annat hur kan vi koppla ihop ett normkritiskt förhållningsätt med jämnställd hetsarbetet? Hur kan vi koppla det till demokratifostran. För mig är ett normkritiskt förhållningsätt att man kritiskt granskar de rådande normer man är bärare av. KlaraDolk beskrev att

"de normer som bryter emot det"vanliga" verkar konstiga"
 

Jag tänker vidare på det och det som är VANLIGT för mig är det som är min NORM men vad är DIN norm? Om vi bara ser på vår norm som normal så anpassar vi oss hela tiden utifrån den icke helt objektiva norm som jag, avdelningen, förskolan, samhället är bärare av. Hur bemöter vi då "normbrytare"?
Vi fick ta del av spännande projekt där pedagoger och forskare hittat ingångar kring hur man kan se från olika sätt på både handlingar och begrepp men också workshops där vi kunde bli utmanade i våra egna tankar och normer. Jag tog med mig mycket från dessa dagar och tänker att vi måste fortsätta vända och vrida på begrepp som vi inte förstår och vi behöver :

"bryta normer för skapa en ny syn och hållning"
Som Anett Hellman lyfte i sin föreläsning Ät upp ordentligt.  

Fick också tips om en förskola Egalia som har byggt upp sin förskola utifrån dessa frågor en mycket inspirerande hemsida.