torsdag 14 mars 2013

Möjligheter till många uttryck

Jag funderar mycket över de olika konstarternas plats i förskola och skola och det som satt igång mig var en föreläsning av Madeleine Hjort. Hennes beskrivning av hur KONSTEN HAR LÄRANDET I SIG OCH BYGGER UPP SEENDET OCH LÄRANDET gav mig både en känsla av deja´ vu - då det korsar och bekräftar Malaguzzis tankar om det analytiska ögat och seendets möjlighet.

Utmaningen kan den ligga i att just skapa en föränderlighet i förskolans/skolan miljöer där barns möten och konstarterna är i fokus?
För var händer om det blir ett glapp mellan lärandet, estetiska lärprocesser, dess fördjupning och själva lusten att lära. Är skolan och förskolans  miljöer för förutsägbara och traditionella så att de reflekterade mötena och de konstnärliga uttrycken riskerar att inte uppstå?

 
Jag missade tyvärr Anne Bamfords föreläsning här i Göteborg men har sett den på video och det ger mig ännu ett argument för varför just 100 språklighet och konstarterna är viktiga för hela livets lärande.
Hon säger bland annat: Barn som håller på med konst tenderar också att samarbeta mer än barn som inte gör det. Och de blir mer positiva till skolan och skolkar mindre, helt enkelt för att de tycker om att vara där.
Anne Bamford visar forskningsresultat på detta och lyfter vidare att just konstformer som musik, dans och drama har stor inverkan på barns lärande. Hon lyfter att det ger den barn större självförtroende och det i sin tur har effekt på språkinlärningen.

"– Det finns en tydlig länk mellan konst och läs- och skrivinlärning. Även barns kritiska tänkande blir större och det förbättrar det matematiska och vetenskapliga sättet att tänka." Anne Bamford
 

Vidare funderar jag lite dystert vad som händer om det minskar mer, vad händer om barn inte kommer i kontakt med estetiska ämnen och konstarterna i sitt sammanhang?
Jag hoppas och tror att dessa viktiga forskare gör skillnad och att det kommer bidra till att konstarterna får ta plats i skolan igen.
 
 
Länk till föreläsningen på Kultur i väst:´
 
http://www.kulturivast.se/barn-och-unga/nyheter/webb-tv-anne-bamford

2 kommentarer:

  1. Jag rensade bland mina gamla skolgrejjer idag, noterade att bilderna man gjorde (kanske inte alltid i så meningsfulla sammanhang, men ändå) blev färre och färre, allteftersom åren gick... och alla dessa böcker, att fylla i, rad upp och rad ner... herrejisses...

    SvaraRadera
  2. Hej Camilla!
    Ja visst var det så :( tänker just nu på att just kroppen och knoppens samverkan på något sätt separeras från lärandet och att det finns fortfarande idag 2013 en övertro till att repetera och memorera. Jag minns när jag intrevjuvade pedagoger på en privat förskola i USA(2000) om deras syn å lärande. De ursäktaade att det gav 3 åringar hemläxa över helgen med att det var att de skulle öva upp sin förmåga att memorera fakta så de höjde sina IQ tester. Annars skulle de inte få plats på de bästa skolorna.

    SvaraRadera