Föreläsning C Fabbi

Har varit på en mycket inspirerande dag och kväll. Detta väckte många tankar  hos mig – vad är det jag går i motstånd till? Vill jag att barn och ungdomars lärande skall omfatta en helhet eller delar?

Jag har idag suttit och arbetat med en studiedag kring läroplanstilläggen för förskolan tillsammans med kloka kollegor – jag ser så tydligt att mina nya kompetenser i min atelieristautbildning gett mig  mycket mer komplexa ingångar  och Cristian satte snurr på mig ordentligt.

Jag funderar  kring lärandet och när jag nu läser Gregory Bateson så blir det så synligt för mig – Vi måste gå i motstånd mot – Lärandet som ett uppdelat fenomen som läraren styr –  Mot att "skapanadet" eller estetiken blir en slag parallellprocess som man tänker sig kan användas för att det blir ”roligare att lära andra saker” eller skall ”passa flera" - Att man förminskar projketens viktig roll som  lärandeprocess för att ge plats för "mätbar" kunskap som kan utvärderas på ett "linjärt" sätt . Vi måste lyfta den pedagogiska dokumentationen som det verktyg som vi använder då vi skall utvärdera och analysera det barnen gör i projketarbeten.  Vi måste mobilisera oss och stå nära barnen och lyfta deras teorier och tankar och göra de tillägg som gör att de kan fortsätta att utveckla och utforska sin omvärld i ett meningsfullt sammanhang.....

Bateson skrev bland annat " Bryt det mönster som binder samman delarna av det som skall läras så förstörs med nödvändighet all kvalitet" 

Ja kanske är det så att medlet mot dåliga resultat i skolan inte är att bryta ner ämnena i fler mindre delar där lärare skall vara mer effektiva, styrande och hålla diciplin, kanske ger det mer att se till att skapa mönster genom att låta praktisk kompetens vävas ihop med teorier i ett sammanhang där barn/elever kan få forska utifrån sina intressen tillsamans.

Min Logg – Blogg - process genom samtidskonsten!

Jag har ett långt förhållande till konst som betraktare – jag har alltid varit intresserad, njutit konst och försökt skapa konst. Bilder är och har varit en inspirationskälla för mig i allt. Men det inte förrän nu jag fått upp ögonen för nutidskonsten och den lite mer metaforiska konsten. Detta möte har berikat mig och mitt senaste besök var på Moderna museet i Stockholm där jag var för första gången en kylig februaridag. Besöket väckte många känslor och gav mig många reflektioner. Först så möter man den underbara utställningen ute Ur Moderna Museets samling: Paradiset, 1966
 Niki de Saint Phalle och Jean Tinguely/BUS 2010. Med färgstarka skulpturer som stod där i ett fanatiskt sammanhang och i ett vintergrått dis med utsikt över fjärden. De sprider glädje och livslust i både sina runda former och mustiga färger.

Sedan fann det en härlig spegel installation vid entrén, där glasfasaden möter ett rum ute där speglar förändra vinklar och får en att fundera på vad som är spegelbild eller inte spännande speglar ger verkligen olika perspektiv.

När jag sedan inne i byggnaden mötte utställningen av Eva Löfdahl

http://www.modernamuseet.se/sv/Stockholm/Utstallningar/2011/Eva-Lofdahl/

 Jag upplevde en otrolig känsla av kreativitet och upplevde att installationerna var så spännande och mångbottnade. Att fundera och utmanas av vinklar, skuggor, det oväntade och dubbelbottnade gav en stark förrinnelse av kreativitet och upprymdhet men efteråt var jag helt matt, orkade inte ta till mig mer kände att jag behövde bearbeta i lugn och ro. Jag upplevde ett flow och att hjärnan gick på högvarv och kände att vi som pedagoger borde ta tillfället i akt och möta konsten för att kunna utmana barnen. Jag och min kollega kom fram till att vi borde i vår roll som pedagogistor se till att pedagogerna ges möjlighet att möta det oväntade, det kreativa och de olika konstarterna mer. Att det skapar reflektion och öppnar upp för tankar och kreativitet. Vi funderade mycket över hur man kan bli utmanad som pedagog och över att vi behöver lyfta in konsten mer i förskolan.

”Utställningen på Moderna Museet är retrospektiv och samtidigt i högsta grad samtida. Eva Löfdahl gör ett omfattande nytt verk, en installation där tentakler, spröt och byggelement förgrenar sig i en rumsstruktur som också inkluderar tidigare verk. Installationen är en plats och innehåller flera tidsskikt med olika innehåll. Lågenergi och dynamik. Allmänna modeller och tillämpade. Framkallning och prototillstå

nd.”

”Valet av material är i första hand ett val av arbetsmetod för att formulera ett innehåll.”

Jag tror att man genom att skapa utrymme för konsten mer i samhället så ger man människor fler tillfällen att bli berörda och göra tankevändor. Man blir mer kreativ och ser fler utvägar och ingångar till att lösa problem och tänka på nya sätt. Detta är som jag tänker nu viktigt att främja hos våra barn och ungdomar, de behöver kunna se på problemlösningar med ett kreativt öga och en känsla av att detta kan man göra. Det finns mycket att ta tag i både i samhället och i världen där dessa förmågor behövs. Hitta alternativa bränslelösningar, lösa svälten, medla vid konflikter osv. Det är inte utan att man blir förtvivlad över hur man tar bort mer och mer av de skapande ämmnena i skolan och att man på förskollärarutbildningen inte får något alls om man inte valt den inriktningen. Detta var mina tankar och jag får säkert tillfälle till att utveckla dem vidare.

Reflektion efter Tarjas föreläsning .

Ateljeristans roll – Hur gör vi den till vår?

Hamnar i tankar kring bilderna som barnen skapat av ljuslangarna, att de tecknat alla dess små lampor ett sätt att bearbeta en stark upplevelse. Att få vara i ljusslangar med kropp och själ. Bada i ljus, smaka ljus detta ger många dimensioner tänker jag.

Mötte pedagoger idag som visade bilder som barn tecknat av kinesiska muren. Barnen funderar över dess storlek och ett barn har en teori, att den syns från Rymden. Barnen har fått tillgång till bilder av muren och tecknat av den. Ett av barnen har noga ritat ”staketet” runt muren. Jag tänker att dessa upplevelser och resonemang som man sedan tecknar ner, ger barnen möjligheter att skapa teorier.

Genom att uppleva skapas teorier, att erfara ger en ingång till undersökande.

Kanske är det dessa detaljer pedagogerna skall utmana.

Tänker också att man i denna barngrupp skulle kunna arbeta med ideogram, så som Tarja visade bilder på. Att alla barnens bilder av kinesiska muren kunde ritas på ett stort ark där olikheten och deras olika strategier och teorier blev synliga.

Från osorterat till sorterat och fram emot fördjupning ack så svårt – men den stora utmaningen framöver.

Var också inne och tittade på So Le Witts verk. Hittade en crazy länk:

http://edwardlifson.blogspot.com/2008/06/do-it-yourself-sol-lewitt-wall-drawings.html

Processdagbok Varför Ljus?

Mitt tillägg om ljus som tillgång i barngruppsarbetet.

Vad är det som är så märkvärdigt med ljus – varför skall man arbeta med ljus i barngruppen? Denna fråga gav Susanne oss i torsdags efter att vi visat dokumentationer där barn arbetade med ljus på många sätt.

Jag började fundera på vad ljus är för mig – jag upplever ljus som fascinerande och det tror jag beror på att jag ”skärpt mitt öga” för ljusets fenomen. Ljus är abstrakt och konkret på samma gång och det tycker jag gör att ljus blir så spännande.

Nyfikenheten hos mig för ljuset och barns relation till ljus har väckts genom att jag fått vara nära barns undersökande av ljus, haft förmånen att bli involverad i pedagogers arbete med barn och ljus. Jag har också läst mycket artiklar, publikationer och litteratur och jag tror att det tillsammans utvecklat ett intresse hos mig för hur barn närmar sig ljus.

Jag har sett att barn undersöker ljus på många olika sätt och att det ofta blir en ingång till samspel.
Ljus är ett naturfenomen varje barn har en relation till ljus – ofta är det första ord det lilla barnet säger LAMPA!

Ljus gör allt synligt  och är en förutsättning för att vi människor skall se något.

Ljus GER LIV - utan ljus ingen växtlighet.

Ljus kan skapa olika atmosfärer och stämningar.

Miljöns ljus hjälper oss att skapa olika fokus och hjälper till att ge karaktär till ett rum. Ljus berör många uttryckssätt och öppnar möjligheter att utforska och leka med ljuset.

Ljus skapar är en naturlig mötesplats för barn.





Det skapar också många ingångar på flera nivåer naturvetenskapligt, skapande, filosofiskt, matematiskt, språkligt, gestaltande, känslomässigt, kroppsligt mm.

Ja detta är min tankar efter torsdagens frågeställning Varför Ljus! Så spännande att klura på detta…….

Kan konsten påverka samhället?

Kan konsten påverka samhället? – var ingången till denna kväll på HDK med Marie Bondesson. Ja tänker jag och ser barnen som del i det blivande samhället och att de  redan har ett förhållande till konsten men det är i vår roll som Atelieristor/Pedagoger/Pedagogistor/ som vi kan belysa och skapa en ingång till detta. Att ge barnen rika tillfällen att möta konsten och utmana barnen i sitt seende, reflekterande och uttrycka sig i de hundra språken.

Tänk vad spännande att en filosof, Sokrates som levde 400 f.Kr sätter sina spår idag 2011.

Visserligen är det Platons dialoger som lyfter Sokrates filosofiska begrepp och tankar men jag blir inspirerad och nyfiken på detta.  Här kan man se både etik tankarna och demokratitankarna blir levandegjorda och att vi människor strävar efter att försöka förstå detta ännu idag,

Hur kan vi bygga en bättre värld?

Det kanske är detta som alla reflekterande samtal har som ”slutmål” och frågan som vi ständigt söker svar på.

Att vi i förskolan kan använda oss av dessa tankar är inte svårt tycker jag, barnen stannar gärna i existentiella frågor.

·        Fanns jag till innan jag föddes?

·        Varifrån kommer jag i så fall?

·        Vad händer när jag dör?

Kanske är det vi vuxna som snabbt rusar vidare i dessa frågor och inte vill stanna i det svåra som vi inte har rätt svar på. Men jag tänker att här har vi en ingång och ett djup till alla frågeställningar och kring kunskap som begrepp. De frågor vi inte har svar på behöver möta fantasin, det konkreta och detta i olika miljöer där man kan beskriva, praktisera, uttrycka och gestalta sin funderingar och även vara ett underlag till all form av samtal och reflektion tillsamans.

Att sedan detta möter samtidskonsten gör det så mycket mer spännande. Samtidskonsten där min tolkning är att begrepp hela tiden utmanas, där idén kommer före materialet. Där gränserna mellan verklighet och ”den sanna” bilden hela tiden konfronteras med fantasin och det omöjliga, detta blir jag nyfiken på.

Detta blir en spännande utgångspunkt i att försöka fördjupa resonemanget i ett Sokratiskt samtal.

”Den sokratiska dialogen är ett speciellt sätt att föra ett samtal som kan utveckla

barns och vuxnas sätt att tänka och för att de därigenom ska nå insikt i centrala idéer

och värden. Utgångspunkten för sådana sokratiska samtal är berättande texter av

olika slag, bilder, filmer mm.”

”Samtalen är inspirerade av Sokrates sätt att genom dialog få antikens atenare att

tänka djupare kring de stora livsfrågorna. Sokrates, den antika filosofen, gick runt på

Atens gator och ställde frågor, i syfte att fördjupa sitt eget tänkande såväl som

tänkandet hos dem han frågade. Platon skrev ner Sokrates dialoger och

vidareutvecklade idéerna. Själv kallade Sokrates sin metod för ”majevtik”, d.v.s.

förlossningspedagogik. Han tänkte sig att varje människa har de rätta, inre värdena

inom sig och att majevtiken kan få dem att se klarare och tydligare vilka dessa är.”

Ann Pihlgren

Länk: http://www.buf.no/pdf/ap.pdf

Grupp Träff i Mölnlycke 27/1

Grupp Träff i Mölnlycke 27/1

Vi samtalade om mötet med Petras tavlor på konstepidemin och vad det besöket gav oss för tankar. Vi upplevde att det är oerhört stimulerande att diskuterar konst och dess påverkan på oss. Att vi har så olika ingångar och tankar om samma tavla och att det är befriande att olikheten finns.

Vi hamnade i vårt samtal i att barnen behöver möta bilder och konst men också få arbeta med sina bilder.

Vi tänkte lite kring de olika verken som vi tittat på och om hur vi kunde tänka oss att arbeta med barnen kring dem. Vi såg många olika möjligheter men valde till slut ut den stora tavlan med ”flicka och kattdjuret” Vi tänkte att den visar på många olika tolkningar. Den kan visa sorg, vänskap, längtan, tröst som vi ser det men hur kan barnen tänka kring den tavlan.

Vi tänker oss att vi kan samla barn kring en bild av verket och arbeta på lite olika sätt.

En metod kan vara att välja ut olika föremål som taktil har olika egenskaper tex. en bit päls, en taggig boll, sandpapper, något blankt, och be barnen välja ut det som de tycker symboliserar det som de känner när de ser på tavlan.

Olika lukter som man tänker passar ihop med tavlan vanilj, kanel, kaffe, ketchup, potpurri…

En annan metod kunde vara att ha olika instrument och se vilka ljud man tycker passar ihop med tavlan.

Man kan samtala om: Var tror du flickan befinner sig? Hur tror du hon känner sig? Hur tror du att det kommer sig att hon står där? Vad tror du hon och katten gör sedan – vad hände sedan?

Man kan be två barn gestalta tavlan kan ni stå så som de står på tavlan.

Flickans ansikte syns inte, kan barnen måla hur de tror hon ser ut i ansiktet?

Vi tänker att man kan arbeta med många olika aspekter genom att bearbeta ett verk så här.

Man får ingångar till samtal om kärlek, vänskap man kan reflektera över olika känslor hur det känns och vad man kan säga. Barnen ges tillfälle att tänka och skärpa ögat, fantisera, lyssna på kompisens tolkning, associera kring olika saker och symboler. Men det kan också vara spännande att se hur de yngsta barnen kan reagera i mötet med denna tavla. Kan man låta dem utforska den med olika uttryck?

Vi beslutande oss för att till nästa gruppträff pröva en dela av dessa metoder och se hur det blev. Att vi beskriver och visar vad som hände. Vi tänker oss lite olika åldergrupper och vill fundera tillsammans på arbetet.
Länk Petras konst: http://hem.bredband.net/petraboren/

Fotot som makt - mina tankar

Processdagbok 2010-12-12

Dialog kring fotografiets makt

Mia Andersson

Den spännande reflektionen kring fotografiets makt väckte tankar hos mig som jag vill försöka bena i. Jag tänker på det budskap jag vill sända ut och syftet med fotona som jag tar på barnen och de processer som pågår i lärande miljön.

Jag tänker att den etiska diskussionen måste föras nogsamt när jag/vi gör våra pedagogiska dokumentationer.

DEN BILD VI VÄLJER ATT VISA/DOKUMENTERA - STYR HUR BARNEN UPPFATTAR VARANDRA.

VILKEN BILD VILL JAG SYNLIGGÖRA?

Jag tänker att jag/vi kan hamna i att visa det ”jag/vi tycker är det rätta” vi gör hela tiden urvalet och det är viktigt att tänka kring det.  

Kan man se makten i våra foton på barnens lärandeprocesser?

“Det som inte syns – finns det?

Lever vi värdena och den demokratiska processen?

Detta samtal om fotot som maktstruktur behöver pågå sida vid sida med vår pedagogiska dokumentation tänker jag.

Och dialogen om maktens historia och dokumentationen utifrån pedagogiken ser kanske olika ut, eller?

Dokumentation har varit en grundläggand del av vår evulotion.

Det är ett verktyg som ger näring åt vår forskning, vår uppmärksamhet och vår önskan att upptäcka.

Observera och dokumentera är strategier för ökad förståelse och för att upptäcka, främja sätt att resonera och se processerna för inlärning. Detta är mycket rika aspekter av lärande.

                                      (Vea Vecchi2003) Ur boken In the spirit of the studio

Hade vi inte dokumenterat små barns känsloliv så kanske vi fortfarande hade opererat dem utan bedövning. Hade inte forskarna dokumenterat hur barn lär sig kanske vi fortfarande hade trott att vi kan skrämma barn till att lära sig, slå dem för att få dem att lyda. 

Vad är vår tids paradox?
När vi sedan skall skriva text och skall beskriva så kommer nästa maktstruktur in - ja detta känns svårt tycker jag.